28 |
Klinisk Biokemi i Norden · 2 2015
komplement och blodcirkulationens proinflamma-
toriska cytokiner (10). Den oxidativa stress som den
försämrade placentaperfusionen orsakar har från
början kunnat öka den inflammatoriska reaktionen.
Å andra sidan ökar den inflammatoriska responsen
den oxidativa stressen (19). Den systemiska inflam-
mationen orsakar andra metabola förändringar, som
insulinresistens (20). Följden kan vara en generalise-
rad funktionsstörning i endotelet (11), som leder till
preeklampsisymtom.
Placentainsufficiens är ofta kopplad till preeklampsi
som börjar tidigt i graviditeten eller svår preeklampsi,
medan det inte alltid går att påvisa några avvikelser
i placentan vid en lindrigare form av sjukdomen
som börjar senare. Även en normal placenta kan
orsaka ett inflammatoriskt tillstånd hos modern,
vilket förvärras i takt med att graviditeten fortskri-
der och placentan växer. Om kvinnan redan har en
funktionsstörning i endotelet till att börja med, till
exempel på grund av metabolt syndrom, orsakar
endotelets responser på en normal inflammatorisk
reaktion under graviditeten kliniskt konstaterbar
preeklampsi (21).
Genom att undersöka patofysiologin bakom sjuk-
domen har man försökt hitta en riskprofil eller en
markör som kan identifieras i ett blodprov och som
skulle kunna förutse sjukdomsutbrottet redan tidigt i
graviditeten. Hittills är ingen riskprofil eller diagnos-
tisk undersökning tillräckligt exakt för att användas i
kliniskt arbete (22). Då man fått mer forskningsdata
om patogenesen bakom preeklampsi har man börjat
dela in sjukdomen i olika undergrupper. Problemet
med forskningen kring preeklampsi har varit att man
inte har delat upp sjukdomens olika undergrupper
och granskat resultaten för de olika grupperna, eller
så har definitionerna av undergrupper varit brokiga.
Baserat på den kliniska bilden har man delat in
preeklampsi i tidig (förhöjt blodtryck och proteinuri
före graviditetsvecka 34) ja och sen sjukdomsform
(förhöjt blodtryck och proteinuri efter graviditets-
vecka 34) (23) samt svår och icke-svår preeklampsi.
Definitionen klassisk preeklampsi täcker inte alla
former av sjukdomen, eftersom preeklampsi kan
utvecklas utan förhöjt blodtryck samtidigt som man
kan påvisa en utvecklingsstörning i placentan, vilket
är typiskt för klassisk preeklampsi. Eklampsi och
HELLP kan utvecklas utan någon föregående för-
höjning av blodtrycket och proteinuri (21). Å andra
sidan förekommer också hämmad fostertillväxt, som
är kopplad till samma slags utvecklingsstörning i
placentan som vid preeklampsi, men där modern inte
får några preeklampsisymtom.
Att identifiera undertyperna av denna komplexa
sjukdom skulle förbättra möjligheterna att hitta sätt
att förutse och förhindra den. Som exempel kunde
kvinnor som insjuknat i preeklampsi delas in i två
grupper baserat bland annat på PIGF-koncentratio-
nen. Vid en granskning av PIGF-koncentrationerna
under graviditetens fortskridande konstateras att
PIGF-koncentrationen hos en del av kvinnorna med
preeklampsi knappt skiljer sig från det normala och
att en del har klart lägre koncentrationer genom
graviditeten. Den kliniska sjukdomsbilden skiljer
sig också mellan dessa grupper. Låga PIGF-värden
är kopplade till tidig förhöjning av blodtrycket (före
graviditetsvecka 20) samt ofta även hämmad foster-
tillväxt (24). I framtiden kommer man kanske att
dela in preeklampsi efter patofysiologisk mekanism
i till exempel inflammatorisk, antiangiogen sjukdom
samt sjukdom orsakad av oxidativ eller endoplasmisk
stress, vilka fastställs av olika markörer (15).
Försöken att likrikta preeklampsikriterierna är
viktiga för att forskningscentralernas jämförelse av
material ska lyckas och för att sammanslagningen
av resultaten från olika kohorter ska underlättas
(15). Definitionen preeklampsi bör uppdateras för
att motsvara dagens kunskaper om sjukdomens
patofysiologi. På så sätt skulle möjligheterna att reda
ut hur man kan förutse, förhindra och behandla
preeklampsi förbättras.
Källförteckning
1. Ghulmiyyah L, Sibai B. Maternal mortality
from preeclampsia/eclampsia. Semin Perinatol
2012;36:56-9.
2. Say L, Chou D, Gemmill A, Tunçalp Ö, Moller
AB, Daniels J, et al. Global causes of maternal
death: a WHO systematic analysis. Lancet
Glob Health 2014;2:e323-33.
3. Duley L. Maternal mortality associated with
hypertensive disorders of pregnancy in Africa,
Asia, Latin America and the Caribbean. Br J
Obstet Gynaecol 1992;99:547-53.
4. Tang LC, Kwok AC, Wong AY, Lee YY, Sun
KO, So AP. Critical care in obstetrical patients:
