40 |
Klinisk Biokemi i Norden · 1 2014
Disruptive applications of non-disruptive technology
Per Simonsson
Klinisk kemi, Labmedicin Skåne
Vår bransch – labmedicin – lever
på en mogen marknad, en mättad
marknad, utan
disruptive innova-
tions
som då och då sker inom IT,
och även om det finns möjligheter
till utveckling så är våra kunder
redan upp över öronen intecknade.
Det finns helt enkelt inte några
mer pengar att expandera för.
En krass, lite dyster analys, men vi känner igen den
från vår egen verklighet, med bantningskurer och
stagnerad efterfråga. Samtidigt är det en jättebransch
vi spelar i: Hälsovård, labmedicin, miljarder och åter
miljarder pund om året. Det måste väl finnas några
tillväxtområden? Med
double-digit growth
( > 10 %
årlig tillväxt)?
Jo, det finns det! Men hur? Hur skapa
disruptive
applications of non-disruptive technologies?
Detta var ett av de genomgående teman som tog
upp på den lilla och intressanta kongress jag deltog i
(“Point of Care: Innovations of the future”, London
oktober 2013).
Talare var en brokig skara konsulter, forskare, före-
tagsledare, uppfinnare, forskare, innovationsstimule-
rare, investerare – och några kliniska kemister som
gav kundernas bild. I auditoriet satt entreprenörer och
investerare, och några labmänniskor. Samt kemister
med paramagnetiska nanokulor och annat spän-
nande. Frågorna var rakt på sak: Vad behöver ni? Vad
är ni beredda att betala mer för? Vad ger mervärde?
Vilka analyser skall jag satsa på? Vilka projekt skall
jag lägga mina investerares pengar i?
För pengar finns, men alla är redan budgeterade
till att hjälpligt hålla uppe dagens verksamhet, inte
köpa nya
fancy gadgets
för. I USA blockeras nykom-
lingarna av reglerande myndigheter – FDA, CLIA
– och i Europa av centrala upphandlingar med krav
på hälsoekonomiska analyser: Är det nya, till synes
lovande, verkligen kostnadseffektivt?
Health Techno-
logy Assessment
är en stor och inflytelserik organisa-
tion i England, och deras rapporter - som kan rekom-
menderas - är lika uttömmande som hänsynslösa mot
allt tyckande och tänkande.
Evidence-based, or die!
Därtill lider vi av ”siloekonomi”, en kostnadsdri-
vande effektivisering med hjälp av bättre diagnostik
kan inte finansieras av den enhet som drar nytta av
den. Resurser kan inte förskjutas mellan verksamhe-
ter. Drivkraften är inte innovationsglädje, livskva-
litet utan ren ekonomi. En korrekt analys, som lätt
kan verifieras vid någon av Skånes akutkliniker. Ett
nytänk inom ekonomisk styrning behövs och disku-
terades flera gånger. Bort från silo, över till projekt.
Men slutsatsen består: Detta är ingen lätt värld för
innovatörer.
Det paradoxala är alla politikers förhoppning om
att innovation inom hälsovården skall vara en räd-
dare ur den ekonomiska krisen. Alla regeringar satsar
på innovation. Varje region i Europa – från den skån-
ska slätten till längst ut i de spanska atlantvikarna
- har innovationsprojekt. Det vimlar av administra-
törer som företräder olika, ibland konkurrerande,
innovationsstimulerare. Hoppet finns, trots allt. Men
vem skall sen köpa? De krisdrabbade politikerna?
Men hopp finns det alltid, som sagt: DNA och
PNA. Båda växer med tvåsiffriga procenttal. Här kan
det finnas möjlighet att få god utdelning av investerat
kapital. Men riskerna är stora. Förutom ekonomisk
stramhet hotar FDA och CLIA, som kan få fleråriga
lovande projekt att gå i graven, utmattade, på tröskeln
till lansering.
Skulle man inte kunna kombinera dem? Och få
double double digit growth?
Patientnära molekylär-
biologi? Problemet är att man inte behöver ta en
specifik DNA-analys mer än en gång i livet. Och de
analyser som är av intresse är ofta snäva, t ex terapi-
styrande inom onkologin. Det blir det ingen tvåsiffrig
tillväxt av.
Mikrobiologin skulle kunna vara en möjlighet.
