42 |
Klinisk Biokemi i Norden · 1 2014
Referensvärden för faste-insulin hos 75 åriga män
och kvinnor
Anders Larsson, Mats Stridsberg och Lars Lind
Institutionen för medicinska vetenskaper, Uppsala Universitet
Bakgrund
Faste-insulin är en relativt vanlig analys som utförs
på de flesta laboratorier. Analys av insulin används
bland annat vid utredning av sjukdomar som påver-
kar glukosomsättningen. Förhöjda värden av insulin
ses ofta hos överviktiga personer, troligen en effekt
av ökat insulinbehov. I det metabola syndromet ses
ytterligare förhöjda värden av faste-insulin som
tecken på en ökande insulinresistens. Insulin har
kort halveringstid i plasma, endast ca 3 min, och
eliminationen sker via bindning till receptorerna.
Det gör att mätningar av insulin är mindre lämplig
för att bedöma insulinutsöndringen. För att bedöma
patientens förmåga till produktionen av insulin, tex
för att bedöma om en patient med typ 2 diabetes
behöver tillägg av insulin utöver sin orala diabetes-
medicinering, används därför mätningar av C-peptid,
vilken har en längre halveringstid och utsöndras
via njurarna. Vid misstanke om insulinom ses höga
insulinvärden och ofta även höga värden av proin-
sulin och C-peptid. Under de senaste årtiondena har
vi sett en tydlig ökning av antalet individer som är
överviktiga och man talar om en världsomspännande
fetmaepidemi. Det finns ett antal studier som visar
att övervikt är associerat med insulinresistens och
hyperinsulinemi. Ökningen av BMI i befolkningen
innebär att gamla referensintervall för faste insulin
kanske inte längre är korrekta. Det väcker också frå-
gor om vilken övre BMI gräns som skall uppfattas
som ”normal”. Med tanke på dessa frågor valde vi
att undersöka referensintervall för faste insulin hos
äldre individer och beräkna referensintervall utifrån
olika BMI gränser.
Material och metoder
Faste-insulin analyserades på deltagarna i PIVUS stu-
dien när de var 75 år gamla (n=813). Dessa deltagare
bor i Uppland. För beräkning av referensintervall
exkluderades först personer som hade fått diagnosen
diabetes, stod på någon diabetesmedicin eller hade
förhöjt faste-glukos. Efter att dessa individer exklu-
derats återstod 698 individer. Serum insulin analyse-
rades på ett Cobas E instrument (Roche Diagnostics).
Total CV för insulin metode var 0,6% vid 8 mIE/L och
1,3% vid 55 mIE/L. Metoden är spårbar till IRPWHO
referens standard 66/304 (NIBSC). Referensinterval-
len beräknades med bootstrap metodik med hjälp av
RefVal 4.0 (Rikshospitalet, Oslo)
Resultat
I detta material var det en tydlig association mellan
Foto: Henrik Alfthan.
