58 |
Klinisk Biokemi i Norden · 4 2013
artikel i Läkartidningen, så är ett rimligt krav att
kontrollen skall fungera över ett område som täcker
det kliniskt relevanta mätområdet. Dvs att kontrollen
omfattar mätvärden som är betydelsefulla ur klinisk
synpunkt, så att användaren känner att instrumentet
är kontrollerat i de områden där kritiska beslut fattas.
En vattenbaserad kontroll såsom den presenteras av de
allra största instrumenttillverkarna kan inte användas
under ca 8 kPa. Detta beror på dess känslighet för
kontamination av omgivande lufts oxygeninnehåll.
Bild 3 visar detta förhållande. De kontroller som
levereras av instrumentleverantörerna täcker området
från ca 8 kPa upp till ca 19 – 20 kPa. Man erbjuder
alltså ingen täckning alls i det mest kritiska området,
det mellan ca 4 – 8 kPa. Varför anser instrumentleve-
rantörerna att det är viktigt att dagligen kontrollera tre
nivåer mellan ca 8 – 19 kPa, men INGEN kontroll i det
mest kritiska området, 4 – 8 kPa? Det är i det interval-
let man tar beslut om respiratorbehandling eller inte.
Medicinskt kritiskt område, 4 – 8 kPa, ingen täck-
ning! Område 8 – 19 kPa, god täckning med en under-
målig kontroll!
Förhållandet borde vara det omvända, god täckning
i det mest kritiska området, såsom de med
X
marke-
rade punkterna i Bild 4 visar.
Genom att använda tonometrerade, Hb-baserade
Limax maximus (Foto: Henrik Alfthan).
