60 |
Klinisk Biokemi i Norden · 4 2013
Livet efter tonometri – Några erfarenheter
Helena Lindberg och Per Simonsson
Klinisk Kemi, Labmedicin Skåne, Lund och Malmö
Tonometri utgör state of the art inom kvalitetssäkringen av blodgas-
analyser. Den har i många år varit ryggraden i vårt arbete med att
öka säkerheten. Dessa aspekter lyfts upp i Bosse Sandbergs intres-
santa artikel i detta nummer av KBN. Men tiderna förändras och
ny aspekter kommer upp, inte minst förbättrad teknik och den stora
expansionen av dessa analyser inom många olika fält av medicinen.
Att tonometrera ett instrument på lab är en sak, att ansvara för 10
decentraliserade instrument på ett sjukhus är en helt annan utmaning. Vi beslutade därför 2011 att upp-
höra med rutinmässig tonometrikontroll av regionens instrument.
Då…
Vi nyttjade leverantörens (Radiometers) interna
vattenbaserade kontroller och kompletterade med
veckovisa tonometrikontroller med Equil (RNA-
Medical) eller humanblod från blodcentralen. Alla
sjukhus hade dock inte möjlighet att tonometrera.
Equalis användes som externkontroll, men endast på
labinstrument. Patientjämförelser gjordes vid några
sjukhus. Systemet var således inte regionövergri-
pande, utan innehöll olika lokala lösningar.
En analys visade att tonometrin tog en stor del av
våra resurser, Cirka 5000 tonometrikontroller utför-
des årligen i hela Skåne, tog mer än 500 timmar/år
och genererade materialkostnader på minst 200 000
kronor årligen. Tonometrin innebar förutom själva
analysarbetet att vi fick hantera ytterligare tusentals
kontrolldata. Sammantaget skattade vi kostnaderna
för tonometrin till en halv miljon kronor årligen för
hela regionen.
Vi granskade då också 3500 resultat från tonometri
utförd vid ett av sjukhusen. I samband med inkör-
ningen av instrumentet hade vi etablerat kontroll-
gränser. Vad gälle pO
2
och pH fann vi inga resultat
utanför de acceptansgränser som vi följde. För pCO
2
fann vi två resultat utanför, i ett av fallen hade instru-
mentet ett redan känt problem, i det andra upptäckte
vi problemet också med internkontrollen.
Samtidigt brottades vi med kvalitetsproblem orsa-
kade av bristande kompetens ute i sjukvården (där
nästa alla analyser nu utförs) i preanalytik och ana-
lysarbete. Eftersom vår lilla grupp (totalt 3,5 heltids-
tjänster) blodgasspecialiserade BMA hela tiden fick
fler instrument att övervaka och fler sjuksköterskor
att fortbilda var det helt enkelt nödvändigt att göra
en prioritering.
Ur nordisk synvinkel är det intressant att tekniken
inte är spridd i Norge och att den minskat i använd-
ning i Danmark, detta blodgasanalysernas fosterland.
