![]()
15
| 4 | 2004
Klinisk Biokemi i Norden
Svensk Förening för Klinisk Kemi 50 år.
Hur det började-kortfattad historia.
Johan Killander, Danderyd
E-post: jkillander@brevet.nu
Svensk Förening för Klinisk
Kemi
bildades den 3 december
1954 vid en isotopkurs för 18 kli-
niska kemister från olika sjukhus.
Föreningens ändamål var att
främja klinisk kemisk laboratorie-
verksamhet och forskning. Redan
i september 1954 hade man dis-
kuterat planerna för att bilda en
svensk förening vid en Nordisk kongress för klinisk
kemi och klinisk fysiologi för att kunna acceptera
erbjudet värdskap för den IV Internationella kon-
gressen i klinisk kemi i Stockholm i augusti 1957.
Man hade tidigare samarbetat i
Laboratorieläkarf
öreningen
, bildad redan 1944 under Läkarförbundets
ledning. Medlemmar var då kliniska kemister,
bakteriologer och en klinisk fysiolog. Man höll
vetenskapliga möten, pratade om metoder och
forskning i sjukvård och mycket om utbildningen
inom specialiteterna. Laboratorieläkarföreningen,
vars ordförande var Jörgen Lehmann och sekre-
terare Bertil Josephson, deltog i förhandlingar om
anställningsvillkor, tjänsteställning och förmåner
vid inrättandet av nya läkartjänster På många sjuk-
hus var motståndet från klinikerna, speciellt intern-
medicinarna, stor. Det berodde inte bara på att
bestämmanderätten över laboratorierna togs över,
utan även att intäkterna av analyserna flyttades.
Med tiden behövdes en egen förening för klinisk
kemi bl a för utbildning, standardisering av metoder
och även för internationellt samarbete. Den nybil-
dade
Svensk Förening för Klinisk Kemi, SFKK,
fick stadgar och medlemskap som sektion i Svenska
Läkaresällskapet och anordnade vetenskapliga möten
första gången vid Riksstämman i dec 1955. Den hade
en styrelse med Kjell Agner som skattmästare och
sekreterare och Gunnar Brante och Gunnar Jungner.
Vid föreningens bildande fanns det 22 läkarledda
sjukhuslaboratorier i Sverige. Många laborato-
rier fick förutom klinisk kemi och hematologi och
blodtransfusion ofta utföra bakteriologiska och
klinisk fysiologiska analyser. Sedermera inrättades
egna laboratorier för klin fysiologi och bakte-
riologi. Utbyggnaden av kemilaboratorier skedde
under1940- och 50- talen, det inrättades samman-
lagt kliniskt kemiska laboratorier vid 37 sjukhus
och dessutom tillkom ett antal fristående laborato-
rier i öppenvård, vara många privata.
Ofta startade man med en läkare och en handfull
laboratoriesjuksköterskor, men med tiden utökades
staben med laboratriser och ingenjörer och senare
med biomedicinska analytiker. År 1957 inrättades
de två första professurerna i klinisk kemi, för Carl-
G. Holmberg i Lund och Anders Grönvall i Uppsala.
Några år senare så fick alla högskolor och uni-
versitet professurer. Antalet medlemmar i Svensk
Förening för Klinisk Kemi var 26 i slutet av 1955 .
År 1964 var de 92 st och 1974 170 st för att sedan
växa till 332 st 1982. I dag c:a 600 st. Föreningen
innefattar laboratorieläkare, kemister, ingenjörer,
vårdlärare och biomedicinska analytiker.
Metodstandarisering och kvalitetskontroll
Redan på 50-talet startade i föreningens regi en syste-
matisk genomgång av vanliga laboratoriemetoder, deras
precision och användbarhet och rapporteringar gavs vid
föreningsmöten och gradvis blev arsenalen rensad från
otillfredsställande metoder. En del av utvecklings- och
standardiseringsarbetet överlämnades på 1960-70talen
till kommittéer tillsatta genom den Nordiska föreningen
för klinisk kemi o klinisk fysiologi
Redan 1946 hade man bildat en
Nordisk förening för
klinisk kemi och klinisk fysiologi
. Den första kon-
gressen hölls 1946 och sedan hölls det regelbundna
möten, i regel sommartid och ofta med flera familje-
medlemmar, umgänget blev kamratligt och informellt,
gruppen var ju inte så stor, men många är de problem
och metoder som snabbt fått sin lösning med dessa
nära personliga kontakter. Programmen omfattade
vetenskapliga nyheter, metodutveckling och avance-
rade utbildningsprogram.
