![]()
14
| 4 | 2004
Klinisk Biokemi i Norden
Vi analyserade cytokiner med hjälp av ett
Luminexinstrument. Först blandades de olika par-
tiklarna med prover respektive standarder varefter
blandningen pipetterades ner i en membranförsedd
mikrotiterplatta. Efter en inkuberingsperiod på två
timmar (en tid som ofta används för motsvarande
ELISA tester) tvättades plattan genom att man
upprepade gånger sög ut vätskan genom mem-
branet i botten på plattan. Sedan tillsattes bland-
ningen av detektorantikroppar och plattan inkube-
rades igen. Efter nya tvättar injicerades proverna i
Luminexinstrumentet med hjälp av en provinjektor.
Tiden till analyssvar var med denna Luminexmetod
lika lång som för en traditionell ELISA (minst 5-6
tim) och man kunde inte köra proverna annat än
i batch. Känsligheten och CV var enligt min upp-
fattning förvånansvärt bra och man hade ungefär
samma känslighet som för traditionella ELISA med
HRP märkta konjugat och TMB. Mätområdet för IL-
6 var också bra med en koncentrationsskillnad på
mer än 2000 gånger mellan högsta och lägsta stan-
dardpunkt (Fig. 4). Fördelarna jämfört med en tra-
ditionell ELISA var att arbetsinsatsen minskade när
man körde flera analyser parallellt. Körde man bara
en analyt åt gången var arbetsinsatsen högre med
xMAP tekniken. Priset var i samma storleksordning
som om man köpt motsvarande antal ELISA kit
så där var det ingen ekonomisk vinst. Ett problem
var att när vi pipetterade proverna så råkade vi
skada membranet i botten på mikrotiterplattan i
några brunnar. Det medförde att partiklarna åkte
ut i samband med tvätten och vi erhöll därför inga
resultat för dessa prover/standarder (Fig. 4.). Sådana
fel kan dock sannolikt minskas om man är van vid
analysen.
Jag uppfattar xMAP som en spännande teknik.
Nackdelarna är att priserna är (för) höga i förhål-
lande till traditionella ELISA kit och det tradi-
tionella upplägget är inriktat mot batchanalyse-
rande och forskningsstudier. Det gör att tekniken
inte är optimalt anpassad för rutinverksamhet.
Investeringskostnaden motsvarar priset för en flö-
descytometer. Med tanke på utvecklingen på labo-
ratorierna mot selektiva analysatorer passar xMAP
kanske inte riktigt in med sina applikationer för att
köra många analyter samtidigt. Frågan är om tek-
nikens framtid på kem labben snarare ligger inom
det motsatta området nämligen enstaka akutprover
i korta serier där volymerna är för små för att
appliceras på en vanlig immunanalysator. Många
sjukhus har traditionella flödescytometerar som i
de flesta fall inte är fullt utnyttjade. Använder man
sig av dessa flödescytometrar elimineras investe-
ringskostnaderna. Det borde vara fullt möjligt att
utnyttja dessa instrument för att akut köra udda
läkemedel, cytokiner eller toxikologiska markörer
med denna metodik. Med högre koncentration ana-
lyt och färre detektionsantikroppar minskar behovet
av tvättning. Det innebär att man teoretiskt skulle
kunna köra ett prov med 1-2 standardpunkter och
ha svaret inom 1-2 timmar. Jag tror att det är inom
detta område som xMAP teknologin har sin framtid
på de kliniskt kemiska laboratorierna. Inom andra
laboratoriediscipliner kanske det finns större förde-
lar med multiplexing. T.ex. skulle jag kunna tänka
mig att det skulle kunna var av intresse för mikro-
biologer för t.ex. akut meningitdiagnostik eller för
blodcentralsverksamhet. Oavsett framtiden så är det
en intressant teknologi.
Fig. 4. Standardkurva för IL-6 från vår testkörning.
