![]()
6
| 4 | 2004
SFKK fyller femtio, en respek-
tabel ålder för en organisation
i en turbulent utveckling. Men
hur blir framtiden? Kommer våra
ättlingar att höja sina glas för ett
hundraårigt SFKK?
Det är lätt för en ordförande
att förutse odödligheten för den
förening som han leder under något år. Nu vill jag
inte verka defaitistisk men ärligt talat tror jag inte
att det blir ett hundrårskalas.
Orsakerna är fler. Klinisk (bio)kemi är som namnet
säger definierat utifrån vissa tekniker. Biokemin
har utvecklats snabbt och har kommit att bli
den dominerande sjukdomsförklarande modellen.
Alltså borde biokemin bli den kanske dominerande
specialiteten, nu och ännu mer i framtiden. Men
samtidigt har dominansen gjort att biokemin bli-
vit vittomfattande. Biokemin är intellektuellt en
bläckfisk. Den finns överallt. Både inom klinik och
inom labmedicin. Biokemin har också blivit trans-
parant. Alla kan bruka den, med större och mindre
framgång förvisso, men tekniken är tillgänglig. Det
gäller både patientnära analyser på vårdcentralen
och i de kliniska specialiteternas forskningslab.
Den kan överföras till alla och envar med intresse,
kunskap och kontanta medel. Den kommer också att
överföras än mer i framtiden, inte minst till andra
laboratoriespecialiteter. Det ser vi redan. Det är
glädjande, för här kan den få helt nya, spännande
användningsområden!
Ett annat skäl till min slutsats är att kundperspek-
tivet kommer att bli starkare. Ny kunskap kommer
att krävas av oss. Och den kommer att kräva en
bred laboratoriemedicinsk kunskap. Det kommer
inte att räcka att bara köra plasmaanalyser. I stäl-
let blir det kombinationen av cell-, molekylär- och
vävnadsanalyser som efterfrågas. Ökade krav på
tillgänglighet och korta svarstider kommer också
att tvinga oss samman. För några år sedan var hor-
monanalyser något som gjordes på specifika hor-
monlab. Nu körs de dygnet runt. Tekniken har blivit
tillgänglig. Och kunden vill mitt i natten kunna
diagnostisera en tyreotoxikos. Eller en hepatit. Eller
en cancer. Det kommer vi att kunna klara av, men
inte som biokemister enbart, utan som del av team
av labmedicinare i samarbete.
Det tredje skälet till min till synes dystra, men i
realiteten optimistiska, prognos i fallet SFKK gäl-
ler genomslagskraften. Klinisk kemi är helt enkelt
för litet i det medicinska maktspelet. Störst bland
labdisciplinerna visserligen men trots det en i
skaran av ett tiotal olika laborerande specialiteter.
Skall laboratoriemedicin få genomslag måste de
samverka bättre. Det märks redan. Myndigheter som
SWEDAC, Läkemedelsverket och Socialstyrelsen vill
inte diskutera med tio olika specialitetsföreningar.
De vill ha en motpart. Samma gäller sjukhusled-
ningar och landstingens beslutsfattare.
Detta är inte sagt för att ringakta kompetensen som
SFKKs medlemmar står för. Den kommer att vara
ofantligt mycket större och viktigare om femtio år.
Men formerna för den, hur den verkar och hur den
möter sin utmaning kommer att vara annorlunda;
brokigare, bredare och starkare.
Per Simonsson
SFKK om 50 år?
Klinisk Biokemi i Norden
