Kompetensnämnd för att övervaka och ge re–
kommendationer för specialskolningen av sjuk–
huskemisterna. Dess första ordförande var dok–
tor Taipale. Till nämnden kallas medlemmar
dels från undervisningssektorn, d.v.s. professo–
rer i biokemi och klinisk kemi, dels från arbets–
givarsidan, d.v.s. sjukhusförbundet i
Finl~nd
och Medicinalstyrelsen, en del representerar
facket, vanligen en överkemist eller ordföran–
den från Avdelningen för sjukhuskemister i Ke–
mistförbundet i Finland. En liknande kompe–
tensnämnd skapades för sjukhusfysikerna och
efterhand för andra kategorier av akademiker i
sjukhusvärlden; psykologer, mikrobiologer etc.
Man bör dock märka, att medan läkarnas spe–
cialisering och specialisträttigheter är lagstad–
gande, så existerar ingen lagstiftning för övriga
akademiker. Dock har Medicinalstyrelsen fört
register över personer, som avlagt sjukhuske–
mistexamen, och den har accepterats som behö–
righet för kemist- och överkemistbefattningar.
MÅLSÄTTNINGEN
För specialistutbildningen är målsättningen att
ge den teoretiska kunskap och de praktiska fär–
digheter, som en framgångsrik verksamhet som
kemist på sjukhuslaboratorium förutsätter.
Härvid har man haft i tankarna verksamhet vid
mindre sjukhuslaboratorium, där andra labora–
toriespecialister eventuellt saknas.
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Till utbildningen, som fordras för erhållandet
av sjukhuskemistkompetens, hör:
l.
Specialutbildning
2. Godkänt avläggande av tentamen i säkerhets–
föreskrifter anordnad av Strålsäkerhetscentra–
len, samt
3. Godkänt avläggande av skriftlig tentamen
anordnad av sjukhuskemisternas Kompetens–
nämnd.
GRUNDEXAMEN
Behörighet att inleda specialutbildning är av–
lagd filosofie kandidatexamen med kemi eller
biokemi som huvudämne eller diplomingen-
18
jörsexamen från kemiska avdelningen i teknisk
högskola eller kemisk-teknisk fakultet.
l.
UTBILDNINGSBESTÄMMELSER
1.1. SPECIALUTBILDNINGEN
1.1.1. Skolningstiden. Denna anses begynna vid
tillträdande till skolningstjänst - biträdande
kemistbefattning - eller tilllägre tjänstförord–
nande att ha sådan. Som huvudregel gäller, att
utbildningstiden är fyra år. Dock är tjänstgö–
ringstiden vid skolningstjänst i praktiken korta–
re genom att tidigare verksamhet vid laboratori–
um och vetenskapliga meriter till en viss del kan
beaktas. Sålunda kan avlagd examen i biokemi
nedsätta tiden med ett halvt år, t.o.m. med ett år
om det är fråga om den klinisk-analytiska lin–
jen. Tjänstgöring vid andra laboratorier inom
hälsovårdsområdet eller i forskningsinstitut
kan av Kompetensnämnden bedömas vara rele–
vant och nedsätta specialiseringstiden med ett
år eller högst två år, då det är fråga om person,
som avlagt licentiat- eller doktorsexamen vid
universitet eller teknisk högskola i biokemi eller
kemi. På grund av de rätt invecklade bestäm–
melserna ger Kompetensnämnden på ansökan
av person, som inlett sin specialskolning, utlå–
nade om hur lång skolningstid, som ännu åter–
står. I varje fall bör två år av specialskolningen
fullgöras vid laboratorium med fulla utbild–
ningsrättigheter.
1.1.2. Skolningslaboratorier. Skolningen görs
som biträdande kemist vid laboratorium med
fulla eller partiella skolningsrättigheter. Dessa
beviljas av Kompetensnämnden på anhållen.
Av denna bör framgå laboratoriets repertoar,
utbildningsprogram samt vem, som handleder
och är ansvarig för skolningen. Kompetens–
nämnden väntar sig en planerad skolning, i vil–
ken ingår förutom ett regelbundet seminarie–
program, handledning på olika avdelningar, så–
som egentlig klinisk kemi, enzymologi, hema–
tologi, toxikologi, endokrinologi, isotoplabora–
torium, automation och databehandling, etc.
För att bli medveten om vad det hela går ut på,
bör också gärna besök på klinisk avdelning
samt deltagande i klinikermöten ingå. Utbild-
Klinisk kemi
i
Norden 4, 1991
