Fallbeskrivning: Diabetesfall med ''oförklarliga
känningar''
forts från sid 15
l första hand redogör vi för några av de analyser
som utfördes vid den fortsatta utredningen. Av
särskild betydelse för glukoshomeostasen var
fynden rörande tillväxthormon och hypofys–
binjurebarksaxeln.
Hypofys-binjurar:
S-Kortisol före och vid upprepa–
de tillfällen efter tetrakosaktid visade initialt låg
koncentration, efterföljd av stigande koncentra–
tioner till värden inom referensintervallets övre
del. Detta utesluter Addison's sjukdom (primär bi–
njurebarksinsufficiens).
Hypofys-tyreoidea:
Normala koncentrationer av
S-fritt T4 och S-TSH, talade för normal funktion av
detta system. Efter tyroliberin (TRH) stimulering
erhölls emellertid ett ringa svar (TSH-ökning ca 2
mU/L).
Hypofys-gonader:
S-LH låg halt, 0.96 IU/L (1 st
IRP 68/40; ref
>
11 IU/L) och S-FSH 131U/L (2nd
IRP-HMG; ref
>
50 IU/L), angivna referensvärden
gällande för icke-menstruerande kvinnor över 50
års ålder. Patienten har således otvetydig gona–
dotropinbrist.
Prolaktin:
Basal koncentration 65 IU/L (normal
<
300 IU/L), dvs ej förhöjd halt. Ringa svar på ty–
roliberinstimulering talande för ringa förmåga att
insöndra prolaktin.
Tillväxthormon:
En dygnsprofil (48 prover/24/h)
visade basal koncentration ca 0.5 mU/L med tre
ringa sekretionstoppar (max 1.6 mU/L och 1.2
mU/L kl 02,06 och 13), dvs mycket låg tillväxthor–
moninsöndring.
Analys av IFG-1 (somatomedin C) gjordes med tre
skilda metoder: Direktanalys (radioimmunoassay)
av EDTA-plasma visade 0.24 och 0.38 kU /L (ref
0.45-2.2 kU/L) dvs låg koncentration (metoden
tillåter inte bestämning av mycket låga värden).
Analys med två immunaradiometriska metoder vi –
sade icke-detekterbar halt med en metod samt 2
och 14 ,ug/L med den andra metoden (ref
>
100
,ug/L). Resultaten talar för uttalad tillväxthor–
monbrist.
22
Föreslå förstahandsanalyser vid utredningen av
hypofysinsufficiens!
Fallet illustrerar några analyser som på senare tid
blivit allmänt tillgängliga för utredningen av hypo–
fysinsufficiens, nämligen LH och IGF-1.
Förstahandsanalyser bör vara:
- tU-Kortisol (24 h); S-kortisol före och efter tet–
rakosaktid;
- S-Fritt T4 eller T4 samt TSH;
- S-LH med immunometrisk metod (och s -
Testosteron hos en man);
- S-Prolaktin
- S-IGF-1
Analysen av IGF-1, alternativt s -tillväxthormon
(upprepade analyser) eller S-IGF-1 bindande pro–
tein 3 (ännu ej tillgänglig) tilldrar sig härvidlag sär–
skilt stort intresse. Behandling med tillväxthor–
mon vid tillväxthormonbrist hos vuxna har visat
sig kunna ge betydande effekter bl a på livskvali–
tet och arbetsförmåga. Prevalensen av tillväxthor–
monbrist hos vuxna är idag ofullständigt känd,
och undersökning av detta tillstånd hos medelål–
ders och äldre ter sig som ett spännande "nytt"
område inom medicinen. IGF-1 analysen bör alltså
utföras som led vid hypofysutredningar, men dess
övriga indikationsställningar är idag oklara. Hur
kommer analysen in vid utredningen av oklar ben–
skörhet? l vilka fall av kronisk trötthet och initiativ–
löshet bör analysen utföras? Man måste ju hålla i
åtanke att sänkt IGF-1 insöndring kan vara en me–
tabol adaption till annan sjukdom och till svält.
Vad slutligen angår vår patient: rimligen är framför
allt hennes hypoglykemiattacker, men kanske
även de upprepade episoderna med mer oklar kli–
nik och oklara utlösande moment följder av brist–
fällig kapacitet för insöndring av tillväxthormon
och kortisol. Patienten erhåller nu sedvanlig korti –
solsubstitutionsbehandling, och hon kommer att
bli kandidat för tillväxthormonbehandling. l så fall
kan möjligen tyroxinbehandling också bli aktuell.
Klinisk kemi
i
Norden 4. /99/
