Till den kliniska kemin hör också metaboliska
undersökningar (kalciumabsorption, elektro–
lyter m. m.) och clearancemätningar som vid
njurstudier.
Som tidigare konstaterats hör haltbestäm–
ningar som görs in vitro med olika radioaktiva
märkningsämnen till det centrala inom klinisk
kemi. Likaså hör radiofarmacin i samband
med positronemissionstomografi till den kli–
niska kemin.
4.6.
Kliniskfarmakologi
De analytiska metoder som används vid läke–
medelsbestämningar är de samma som an–
vänds vid övriga klinisk kemiska undersök–
ningar. Haltmätningar av läkemedel borde gö–
ras i de klinisk kemiska laboratorierna. An–
vändandet av farmakologexpertis hänför sig
till bedömningen av behov och kvalitet av
läkemedelsvård samt bedömning av
t.
ex. dess
sidoeffekter.
4. 7.
Övriga medicinska specialiteter
Av subspecialiteterna inom klinisk kemi har
speciellt representanterna för hematologiska
laboratorieundersökningar och isotoplabora–
torieundersökningar ett nära samarbete med
de kliniker som använder deras tjänster. Detta
samarbete borde på allt sätt befrämjas.
En av de mest centrala framtida uppgifterna
för specialläkarna i klinisk kemi kommer att
vara samarbetet med klinikerna. Förutom
tolkningen av resultat omfattar detta samarbe–
te också uppgörande av undersökningsplaner
för patienterna. I detta samarbete kommer sä–
kert inte att uppstå problem med gränsdrag–
ning mellan uppgifterna.
De »rena» kliniska specialiteterna kan i syn–
nerhet vid universitetscentralsjukhusen ha ve–
tenskapliga intressen vilka ofta skapar hög–
klassiga laboratorieenheter för vetenskaplig
forskning . Dessa enheter kan med sin subspe–
cialitet också betjäna sin kliniks patienter,
men all service som ges andra kliniker måste
ske via enheten i klinisk kemi. Dessutom mås–
te dessa enskilda enheters verksamhet anpas–
sas till den allmänna laboratorieverksamheten
Klinisk kemi i Norden 2. / 99 /
då det gäller kvalitetskontrollsystem, refe–
rensvärdesproblematik samt hur resultaten
ges till avdelningarna och hur de registreras i
patientdokumenten.
Verksamheten vid blodcentralen hör också
till specialläkaren i klinisk kemi. Det skulle
vara synnerligen viktigt att så många central–
sjukhus som möjligt för detta ändamål skulle
ha specialläkartjänster i hematologi.
I den del enheter för klinisk onkologi görs
isotopdiagnostik in vivo. Detta är ett föråldrat
förfaringssätt. Väldigt många omständigheter
talar för att dessa undersökningar bör göras
centralt i vederbörliga laboratorieenheter. Om
man bland de kliniska onkologerna anser att
den information man får via dessa undersök–
ningar är viktig i utbildningssyfte borde de
kliniska onkologerna under sin studietid vara
verksamma i sådana laboratorieenheter där
dessa undersökningar görs.
4.8.
sjukhuskemisterna
Specialläkaren i klinisk kemi leder och över–
vakar den medicinska verksamheten vid den
enhet som han är utsedd att leda samt ger
instruktioner och föreskrifter för den. Under
hans ledning görs också förslagen till verksam–
hets- och budgetplaner upp liksom också verk–
samhetsberättelsen. Han leder och övervakar
tjänsteinnehavarnas, läkarnas och forsknings–
personalens utbildning och vetenskapliga ar–
bete. Han ansvarar också för att information
om de lagar och förordningar som gäller ar–
betsskydd och övrig laboratorieverksamhet
ges de personer dessa berör.
De administrativa bestämmelserna är i all–
mänhet mycket de samma i instruktionerna
för de olika enheterna inom sjukvården. Ge–
nerellt sett inriktas läkarnas verksamhet på att
se till att de centrala medicinska frågorna be–
aktas i laboratorieverksamheten samt på att ge
alla utlåtanden som gäller patienter. För att
kunna utföra sina uppgifter måste läkarna
känna till utvecklingen inom apparatur och
metoder inom sitt område. Detta förutsätter
ett tillräckligt deltagande också i den verksam–
het som omfattar produktion av laboratoriere-
13
