+ 2 laddningsenheter tack vare propeptidens
två Arg. Denna variant är känd som albumin
Christchurch från Nya Zealand
(2).
Hos dessa
förekommer albumin A och proalbumin med
(-l Gin) i samma koncentration vilket talar
för samma sekretions- och omsättningshastig–
het för båda dessa former av albumin. Detta
fynd aktualiserar att vi bör utreda om »bisal–
buminerna» i Norden ofta eller sällan hör till
de sydländska Glu-Lys mutationerna främst
kända från Italien och Frankrike eller om and–
ra varianter dominerar här. Redan 1968 ut–
reddes ett 100-tal medlemmar i en dansk fa–
milj av Drachmann och medarbetare (3) avse–
ende nedärvningen av bisalbuminemi . Ett
gammalt sparat serumprov har nu analyserats
och visat att det här rörde sig om en mutation
G! u--> Lys i position 573. Jag har inte informa–
tion om att några andra nordiska fall analyse–
rats.
Utsöndring av albumin med kvarhängande
propeptid blir fallet för alla substitutioner av
-2
Arg, -l Arg, eller + l Asp , ty sekvensen
(substratet) - Arg-Arg- Asp- är obligat för att
den Ca
2 _,_
beroende peptidasen skall frisätta
propeptiden i Golgi-apparaten. Undantag
från denna regel kan dock bli fallet om pro–
peptidens mutation medför bildningen av en
sekvens som kan klyvas av den Arg-peptictas
som normalt klyver
-Tyr-Ser- Arg-
-8 -7 -6
dvs mellan pre och propeptid .
Åtta olika mutationer av
-2
och -l Arg är
möjliga teoretiska alternativ som bör ge kvar–
hängande propeptid. Hittills har fem varian–
ter hittats. Vänersborgsfallet var det första i
Sverige (Norden?) .
Hittills har endast CISMEL (den italienska
kommitten för standardisering av elektrafore–
tiska metoder) rapporterat fördelningen av
det unika material av alloalbuminer (571) som
insamlats sedan 1971 (4).
I
övrigt finns endast
ett större material rapporterat från Japan (5).
Våra första 40-fall visar en fördelning på olika
14
typer av al loalbuminer som avviker helt från
de italienska och japanska fynden.
Mot denna bakgrund uppmanar jag Er att
sända in serum (gärna också blodkroppar)
från all a fall av »med breda och dubbla» albu–
miner som uppmärksammas vid Edra elektro–
foressektioner. Vår initiala screening av se–
rumprov med atypiska elektroforesbilder av–
slöjar om det rör sig om en N-terminal föränd–
ring av albuminet ell er om en substitution
längre in i peptidkedjan. Screeningen baseras
på albumin A:s förmåga att binda en Cu
2
+
(Ni 2+). Kopparjoner binds med hög associa–
tion via N-terminalt Asp (l) och His (3). Sitter
propeptiden kvar efter sekretionen eller är nå–
gon av albumins tre första aminosyrorna ut–
bytt binds kopparjoner med mycket lägre as–
sociation (6).
I praktiken användes
63
Ni
2 -'-
som också har
hög association till aminosyreparet Asp-His.
63
Ni representerar en lättare hanterbar, lång–
livad radioaktiv isotop än dito av koppar. Ef–
ter agarosgelelektrofores av
63
Ni 2+ anrikat
plasma följer autoradiografi.
För screeningen räcker det med 0,5 mi plas–
ma vilken volym vanligen återstår sedan be–
ställda analyser utförts. Analysen ger den
grovsortering som i första hand behöver utfö–
ras mellan Argalbum in och övriga + l varian–
ter samt mellan +
2
varianter med och utan
propeptid. Prov som översändes bör åtföljas
av identitetsdata, t ex kopia av den remiss som
åtföljt provet. Serum alt. plasma sändes i van–
lig provrörshylsa och skickas helst i början av
veckan. Det bör förvaras fruset tills postbe–
fordran sker under adress: Carl-Bertil Laurell,
Institutionen för klinisk kemi , Malmö allmän–
na sjukhus, 21401 Malmö.
Vid positiv screeningtest (utebliven nickel–
bindning) kommer prov på helblod
(l
O
ml
EDTA-rör) att rekvireras för DNA-analys och
N-terminal aminosyresekvering. Vi svarar för
alla kostnader som kan uppkomma om förny–
ad provtagning blir aktuell. De vanligaste ty–
perna av alloalbuminer kan rekvireras som
referenser över te! 040-33 14 25 (Laurell).
Vår del av projektet avser primärt att vidga
1{/inisk kemi i .\'orden I. /991
