Alloalbuminer efterlyses
CARL-BERTIL LAURELL
Klinisk kemiska m·delningen, Allmänna
~jukhuset,
21401 Malmö
Nordiskt kliniskt-kemiskt samarbete angåen–
de fall med ovanliga blodförändringar bör ha
unika möjligheter till framgång. Därfår efter–
lystes elektraforetiskt avvikande albuminvari–
anter i l :a häftet av denna periodica.
Ingen utbildad laboratorieläkare kan vid
konventionell elektrofores av serum knappast
undgå att upptäcka heterozygoter för vissa ge–
netiska varianter av albumin (a ll oalbuminer)
med ±l eller ± 2 ladd ningsenheter (bredd–
ökade resp dubbla albuminband). Mitt upp–
rop resulterade i att mindre än 5% av de sera
med alloalbuminer som sedan dess bör ha pas–
serat svenska elektroforesapparater rapporte–
rades hit. Trots den låga svarsprocenten blev
utbytet positivt. Per Olov Ganrot gjorde en
övers lagsberäkning baserad på si na senaste
25 000 elektroforesbilder (komparativ aga ros–
gel) och konstaterade bl a att frekvensen av
nya fall med katodalt breddökat albumin vid
Örebrolaboratoriet rörde sig om ca l på l l 00
individer.
De »breda» albuminerna med + l ell er -l
laddningsenhet kan givetvis teoretiskt bero på
en serie olika mutationer. Av Frank Putnams
och mina detaljanalyser framgår att 20/23 av
icke besläktade + l fall i Malmöregionen är
bärare av en mutation som gör att plasma
håller albumin A: Argalbumin: proalbumin i
få rhåll andet 60: 35: 5 (Fig. l). All a andra kän–
da + l varianter har uppvisat albumin A och
X i förhållandet l : l. Fraktionernas relati va
koncentration kan uppskattas först om man
kör elektrofores av serum i spädning
(l :
15)
eller kromatograferar provet. De »vanliga»
katodalt breddade albuminerna beror på en
mutation i propeptidens DNA som följs av
r.:tinisk kemi i 1\'orden l. /99/
- 2 Arg-+ Cys (l). Detta gör att profragmentet
ej klyvs av på normalt sätt under sekretionen
via hepatocytens Golgi-apparat där ansvarig
proteas fordrar sekvensen Arg- Arg- Cys. För
att säkerställ a i vilken frekvens mutationen
-2 Arg-+ Cys orsakar de breda albuminerna
måste en större serie breda albuminer sekve–
neras N-term inalt. Andra mutationer som en–
gagerar albuminkedjan och ger en + l ladd–
ning uppvisar så snarlik elektroforesb ild att
misstag lätt ka n ske utan konfirmerande ami –
nosyreanalys. DNA-analys efter »polymerase
chain reaction , PCR» med oligonukleotidpri–
mers motsvarande olika propeptidvarianter är
en alternativ analysväg (!)som Joyce Carlson
infört vid laboratoriet.
Det vore av stort värde att få blodprov frå n
individer med alloalbuminer från alla de skan–
dinaviska länderna. Är substitutionen -2
Arg-> Cys en dominerande nordisk genetisk
markör? Ell er är teknik och/eller observans så
dålig i resten av världen att fallen förbises i
motsats ti ll dem med »äkta» bisalbuminemi
och med katodal dubbelfraktion, vilket är va–
rianter som ofta rapporterats. Dessa varianter
är däremot synnerl igen ovanliga i Malmö
( <
l : l 00 000). Mitt förra upprop ledde till att
Lennart Nordst röm i Karlstad skickade serum
från ett fall med klassisk bisalbuminemi . Des–
sa heterozygoter brukade förr kallas albumin
B och uppvisar va nligen en annan mutation
Gl\1 ---> Lys i någon position mellan 500 och 600
i sekvensen. No rd ströms familj visade sig
emellertid representera en mutation -l
Arg-+ Gin i propeptiden (Fig. 1). Detta gör att
motsvarande mRNA:s produkt secerneras
med bibehållen basisk propeptid , vi lket ger
13
