34
| 3 | 2012
Klinisk Biokemi i Norden
Web-baserade utbildningar är ett sätt att lösa
framtida utbildningsbehov
Anders Larsson
1
och Dan Bylund
2
1
Avdelningen för Klinisk Kemi, Akademiska Sjukhuset, Uppsala
2
Institutionen för Naturvetenskap, Teknik och Matematik, Mittuniversitetet, Sundsvall
Inte bara i Sverige utan även i övriga delar av
Europa har vi för närvarande stora pensionsav-
gångar på laboratorierna. Det medför att vi har ett
stort behov av att rekrytera biomedicinska analyti-
ker (BMA) för att efterträda alla de personer som
går i pension under de närmaste 10 åren. Samti-
digt som vi har stora pensionsavgångar så utexa-
minerar vi betydligt färre studenter än vad som
motsvarar de som slutar. Det gör att det uppstår
brister på många laboratorier och särskilt utsatta
är de orter som ligger en bit från de orter där man
utbildar BMA.
Praktiskt är det så att har man gått en flerårig utbild-
ning i en stad så har man rotat sig. Man kanske har
hittat en partner, fått en bostad och skaffat vänner.
Varför skall man då flytta? Det finns givetvis också en
del som vill flytta ”hem” igen, men det är inte så många.
Om laboratorierna på utbildningsorten sköter sig och
är attraktiva som arbetsplatser så har man ofta en stor
möjlighet att rekrytera så många personer som man
behöver för egen räkning. Det innebär i sin tur att det
blir färre BMA som man kan rekrytera till de mindre
orterna. Det är samma bild som vi under en lång rad
år har sett för husläkare, dvs det finns gott om huslä-
kare i Stockholm, men det är svårt att fylla tjänsterna
i inre Norrland.
Det är alltså brist på BMA framförallt på sjukhus
utanför utbildningsorterna och den bristen kommer
accentueras framöver.
Olika lösningar
Det finns ingen direkt tydlig lösning för problemet om
man är laboratorieansvarig. Vilka är då alternativen?
1.
Hoppas att automationen gör att man inte behöver
någon personal alls i framtiden. Inte så särskilt san-
nolikt med tanke på att volymerna ökar för varje år
och det tillkommer nya analyser med lägre auto-
mationsgrad.
2.
Betala en mycket högre lön än vad universitetssjuk-
husen betalar. Problemet är att man sannolikt inte
får igenom ett sådant beslut hos sjukhusledningen.
Det är också svårt att veta hur mycket mer man skall
betala för att locka nyutbildade BMA att flytta. Frå-
gar man BMA studenterna som går sista terminen i
Uppsala så får man inga klara besked.
3.
Propagera för att det utbildas många fler BMA om
några år så att det även räcker till mitt sjukhus. Man
kan konstatera att det möjligen är en förhoppning
men utan särskilt mycket underlag. Man kan givet-
vis försöka uppmärksamma politikerna om detta,
men det kommer med största sannolikhet ta flera
år innan något händer.
4.
Propagera för att politikerna genomför en lag som
tvingar sjukvårdspersonal (oberoende om det rör sig
om BMA, sjuksköterskor eller läkare) att arbeta på
ett visst sjukhus enligt gammal klassisk rysk modell.
Sannolikheten för att detta skall ske måste vara i
princip lika med noll.
5.
Lägger ner verksamheten när det blir för få personal
kvar. Enklast är väl att bestämma att den sista som
