40
| 1 | 2012
Klinisk Biokemi i Norden
(
Fortsat fra side 39)
CDG-patienter med defekter i N-glykosyleringen? Ana-
lys av serum från PMM2-CDG-patienter resulterar i
detektion av samma isoformer som vid CDT, men med
mycket större ration (figur 2). Mono- och ickeglykosy-
lerat transferrin kan till och med vara så höga som 1:1
mot normalglykosylerat transferrin.
PMM2-CDG tillhör en grupp CDG-typer som alla
har enzymdefekter tidigt i N-glykosyleringen (sk typ 1
d.v.s. processning av oligosackariden fram t.o.m. den
överförs till proteinet) varför avvikelsen i glykosyle-
ringen på transferrin blir en ”allt eller inget”-effekt,
d.v.s. hela N-glykaner saknas. Fullständig frånvaro av
N-glykosylering är letal, varför alla ”CDG-mutationer”
av typ 1 är hypomorfa, d.v.s. ger endast partiella bortfall.
CDG-typer, där defekten ligger senare i N-glyko-
syleringsprocessen (sk typ 2, d.v.s. processning av den
proteinbundna oligosackariden), får ett mer komplext
glykosyleringsmönster av enskilda trunkeringar och
variationer av N-glykanerna men sällan frånvaro av
hela glykaner (figur 3).
Följaktligen blir mönstret på LCMS-resultaten från
dessa patienter helt annorlunda jämfört med CDG
typ 1 och CDT-positiva prover (figur 2). Det är här
en av de stora fördelarna med MS framför HPLC och
IEF-analys av transferrin blir extra tydlig. MS ger som
bekant resultatet i form av massa, HPLC och IEF base-
rar sin separation och därmed sitt resultat på laddning.
Det är den negativt laddade N-acetyl-neuraminsyran
(
sialinsyra) som ger separation i HPLC och IEF (figur
1).
Dessa två metoder ger en haltande bild av så pass
komplexa glykosyleringsmönster som majoriteten av
CDG-typerna ger. EftersomMS-metoder ger informa-
tion om de olika strukturerna via deras masstal ges
önskvärd separation även för CDG typ 2. Jämför man
strukturerna i figur 1 med de i figur 3 blir svårigheterna
med laddningsbaserade separationsmetoder förhopp-
ningsvis uppenbara. Värt att notera är dock att denna
LCMS-metod fortfarande endast är till för screening av
patienter med misstänkt CDG. För konfirmering krävs
enzymatiska och/eller genetiska analyser.
Vid användandet av transferrin som reporterprotein
för N-glykosylering kan bl.a. galaktosemi, nedärvd
fruktosintolerans samt mutationer av glykosyleringspo-
sitionerna i transferringenen ge falskt positiva svar (7).
Å andra sidan, vid kännedom om galaktosemi och ned-
ärvd fruktosintolerans kan analys av transferrins glyko-
sylering användas för att monitorera behandling (8).
LCMS-analys av intakta proteiner
LCMS-analys har använts för att studera CDG av olika
typer i ungefär två decennier (9). För screening av
defekter i N-glykosylering har LCMS-instrument (ESI-
(
Fortsætter side 43)
Figur 1.
Normala vanligt
förekommande isoformer av
transferrin. Isoformen med
två kompletta biantennära
N-glykaner är klart van-
ligast.
