![]()
44
| 2 | 2010
Klinisk Biokemi i Norden
Skandinavien och Portugal utgör hörn av
Europa. Långt geografiskt dem emellan men
med många likheter, som små spelare i en
stor värld. Diplomater, öppna utåt. Storebror
i öster, havet i väster. Men olikheter finns,
något som kommer fram när jag träffar Car-
valho Rodrigues, chef för laboratoriet vid
Hospital São José i Lissabon.
Entrén, och det första intrycket, är starkt portugi-
sisk. Genom ett valv, under några marmorskulpturer,
in på en innergård, omgärdad av klosterbyggnader
och sen en trapphall klädd med antikt blåvitt kakel.
Också den valvbyggda akutmottagningen på bot-
tenvåningen kläs av kakel, Portugals stora bidrag till
arkitektonisk dekoration.
– Nej, det finns nog inget som är specifikt för
portugisisk klinisk kemi, säger Carvalho Rodrigues,
läkare och ledare, MD and MBA, som talar båda
språken.
– Det är nödvändigt. I Portugal behöver man inte
vara läkare för att vara chef men det uppmuntras. Och
så måste man kunna ekonomi. Inte minst i den eko-
nomiska kris som vi har. Och den förvärras.
– Hur påverkar krisen labmedicin i Portugal?
– Det kommer att bli hårdare. De senaste åren har
det talats alltmer om
outsourcing
av sjukhuslab. Det
har redan hänt vid nybyggda sjukhus.
Det finns tre internationella labföretag på markna-
den, bl.a. svenska Unilabs. Dr Rodrigues jobbar också
vid ett av de andra företagen, parallellt med chefska-
pet på sjukhuset. De privata aktörerna fokuserar på
primärvården, något som bara utgör en liten del av
arbetsbördan på Sao José.
– Det finns ingen större konkurrens mellan det
offentliga och privata. Sen har många apotek patient-
nära instrument där man för några euro kan beställa
sina egna analyser. Men de patientnära analyserna på
Den Vandrande Vetenskapsmannen:
Kemi och kakel
Per Simonsson
sjukhuset har vi ansvaret för. Vi köper instrument och
underhåller. Det är bra.
– I Lissabon finns det tio sjukhus, alla med lab, och
med en viss specialisering. De fyra centrala ingår i en
organisation.
Det är ett relativt litet laboratorium, inte minst för
att de i stort saknar primärvårdens stora volymer. Än
så länge är det organiserat i akut- och rutinlab, med
flera rum, alla med olika instrument från olika leve-
rantörer. Vitros, Siemens, Beckman, Abbott finns alla
på plats, med både nya och gamla modeller.
– Men vi skall riva väggarna och införa automa-
tion.
Tydligen är det något problem i den portugisiska
byråkratin som försenat förändringen. Då skall också
automatiserad virologi kopplas upp.
– Vi är ackrediterade. Det sköts av den portugi-
siska ackrediteringsmyndigheten. Men själva bedöm-
ningen görs av privat företag.
Ett tiotal akademiska medarbetare finns på labo-
ratoriet.
– I Portugal är vi cirka 400 akademiker inom kli-
nisk kemi. Det är lätt att rekrytera biokemister och
farmaceuter. Men det har varit svårt att rekrytera
medicinare. Det håller på att ändras. Här är det vik-
tigt att vi lyfter fram de medicinska delarna av vårt
jobb. Inte fokuserar på apparater. Det är därför vi vill
ordna kongressen här i Lissabon i oktober.
– Så ni har rekryterat läkare från utlandet?
– Ja, mest från Spanien. Men också från Östeuropa.
De måste avlägga examen och lära sig språket för att
få behörighet.
– Men utbildningen är inte lika i Europa?
– Nej, vi har sen länge en polyvalent grundutbild-
ning. Efter medicinska studier och två års kliniskt
arbete antas man till en femårig utbildning. Den kan
ske på alla lab som fått myndigheternas godkännande
att specialistutbilda. Det sker inte bara vid universi-
tetsklinikerna. Under utbildningen får underläkarna
lära sig klinisk kemi, hematologi, koagulation, mik-
