![]()
12
| 2 | 2010
Klinisk Biokemi i Norden
(Fortsat fra side 10)
(och co-infektion med HDV) och HCV finns behand-
ling att ge under särskilda förutsättningar, medan för
HAV och HEV finns ingen sådan.
Sjukhistorian
I sjukhistorian skall efterfrågas vaccinationer mot
virala hepatiter, utlandsresor, livsmedelshygien, sexu-
ella förbindelser, större blodkontakt i samband med
skadehändelse, sjukvårdsarbete, drogmissbruk, fram-
för allt intravenöst, tatueringar och sjukhusvård fram-
för allt utomlands. Smittkällor skall i möjligaste mån
identifieras. Andra orsaker till ikterus kan vara lever-
skada p.g.a. alkoholmissbruk, läkemedel, gallvägshin-
der p.g.a. gallsten och även vissa tillstånd av inflam-
matorisk genes.
Det serologiska naturalförloppet och PCR vid viral
hepatit
I den första utredningsfasen undersöks bilirubin,
ALAT, ASAT, gamma-GT, PK och albumin. Den
virologiska diagnostiken kan begränsas till HAV-IgM,
HbsAg, anti-Hbc och anti-HCV (ibland kallat hepatit-
block) samt ett ultraljud över lever och gallvägar för att
utesluta kirurgisk orsak till ikterus. Vid akut HAV är
HAV-IgM förhöjt, vid akut och kronisk HBV och HCV
är HbsAg respektive anti-HCV förhöjda. Vid akut
HBV är, förutom HbsAg, anti-Hbc-IgM och HbeAg
positiva, vilket säkerställer diagnosen om anamnesen
stöder detta. Kronisk HBV med reaktivering kan visa
en liknande serologisk bild. För HCV finns ingen akut
serologisk markör, utan anamnes och avsaknad av
andra akuta markörer för viral hepatit blir vägledande.
Anti-HCV uppträder med olika hastighet hos olika
individer upp till tre månader efter smittotillfället. PCR
kan ibland användas för att förkorta det blinda fönstret.
Bland ovanliga virala hepatiter förekommer HEV och
HDV. Patienter med HEV är vanligen smittade under
utlandsresa, men HEV förekommer även som inhemsk
smitta. Anti-HEV är markör för denna infektion. HDV
kan överföras samtidigt med HBV. Nysmitta med
HDV vid kronisk HBV kan simulera reaktivering av
kronisk HBV, men nytillkomst av HDV-antikroppar
(anti-HDV) talar för en aktuell smitta. I dessa fall är
eftersökning av tidigare sparade serum av värde. HDV-
PCR med kvantifiering kan vara av värde vid utred-
ning av akut ikterus med okänd genes.
Vid den fortsatta uppföljningen vid akut viral hepa-
tit följs patienten av tre skäl; för det första kontroll av
blödningsbenägenhet och akut leversvikt under de
första dagarna till veckorna, för det andra att övervaka
serokonverteringen från smittsam till icke smittsam
och för det tredje kontroll om infektionen övergår till
kronisk fas.
Av det första skälet kontrolleras i första hand bili-
rubin-, PK- och ALAT-värdet, som vid snabb ökning
kan leda till att patienten behöver ett akut omhänder-
tagande vid intensivvård med möjlighet till leverdialys
och/eller levertransplantation.
Uppföljning för övervakning av serokonvertering
kommer att resultera i följande: HAV serokonverte-
rar alltid till immun, och icke smittsam när ikterus
har avklingat. Smittsamheten är som högst före och i
början av den kliniska sjukdomen. Fulminant hepatit
har beskrivits vid HAV; I den akuta fasen av HBV
(HbeAg pos, HbsAg pos, anti-Hbc-IgM pos) är virus-
mängden hög i blodet varefter den successivt minskar
och slutligen inte kan påvisas (PCR <10-50 IU/mL,
HbeAg neg, HbsAg neg, anti-Hbc-IgG pos). Under
den fortsatta långsiktiga uppföljningstiden kommer
anti-Hbc-IgG att bli negativ och anti-Hbs bli positiv.
Anti-Hbc-antikroppar är korrelerat till kvarvarande
cirkulärt HBV-DNA härbärgerat i levercellernas
kärna, vilket har betydelse vid immunsuppression.
Lärkträdets kotte som klätterställning. (Foto: Henrik Alfthan).
