Klinisk Biokemi i Norden Nr 2, vol. 22, 2010 - page 10

10
| 2 | 2010
Klinisk Biokemi i Norden
(Fortsætter side 12)
Virala hepatiter
Hepatit A-virus (HAV) har en
epidemisk spridning i världen.
Den högsta prevalensen återfinns
i Asien, Afrika och Sydamerika,
medan den är låg i västra Europa,
Norden och Nordamerika. I Sve-
rige rapporteras hundratalet fall
per år till smittskyddsinstitutet.
Barn och unga vuxna blir oftast
smittade. Smittöverföringen hos rapporterade fall i
Sverige sker ffa inom barngrupper och i samband med
utlandsresa.
Hepatit B-virus (HBV) rapporteras i Sverige hos ca
1500 individer årligen. Av dessa utgör ca 200 individer
med akut sjukdom efter sexuell smitta eller intravenöst
missbruk. Globalt är omkring 350 miljoner individer
smittade. Prevalensen av genotyper (A-F) skiljer sig i
olika delar av världen. I Europa, utom medelhavsom-
rådet, och södra Afrika dominerar genotyp A. I med-
elhavsområdet och främre Asien dominerar genotyp
D, medan i bortre Asien är genotyp B och C mest före-
kommande. Genotyp F är mest vanlig i Sydamerika. I
Nordamerika och Australien ses en blandad bild med
genotyp A-D. Genotypbestämning har betydelse för
att prediktera serokonversion vid behandling med
pegylerat interferon. Hepatit D- (delta, HDV) virus
kan endast överföras till redan tidigare HBV-smittade
personer. Detta virus ger en allvarligare leverinflam-
mation och snabbare fibrosprogression med tidigare
levercirrosutveckling som följd. Den högsta preva-
lensen noteras i medelhavsområdet, Nordafrika och
Sydamerika.
Hepatit C- (HCV) virus förekommer hos ca 170
miljoner människor i världen. Även vid HCV predikte-
rar genotypen behandlingssvaret vid standardbehand-
ling med pegylerat interferon och ribavirin.
Diagnostik vid virala hepatiter i ett
kliniskt perspektiv
Anders Lannergård, överläkare, Uppsala universitet, infektionssjukdomar
Akademiska sjukhuset, Uppsala.
Förekomsten av genotyper skiljer sig i olika delar av
världen. Genotyp 1, 2 och 3 är de vanligast förekom-
mande genotyperna i västvärlden. I Nordafrika och
främre Asien dominerar genotyp 4, medan i Sydafrika
är genotyp 5 mer vanligt. I Sydostasien dominerar
genotyp 6. I Sverige är prevalensen för HCV-infektion
ca 0,5% och ca 2000 fall upptäcks årligen. Dessa indi-
vider har fått smittan ffa via intravenöst narkotikamiss-
bruk, men här förekommer också individer som fått
smittan genom transfusion av blodprodukt före 1992,
invandrade och ett fåtal individer som blivit smittade
som nyfödd vid förlossning eller i samband med sexu-
ell smittöverföring.
Den kliniska bilden
De allra flesta fallen av viral hepatit passerar symtom-
löst. Hos de patienter som utvecklar en symtomgi-
vande infektion brukar ikterus (först gula ögonvitor,
sedan också gul hud beroende på bilirubinnivån), illa-
mående, matleda och feber vara dominerande symtom.
När dessa patienter tillfrågas i samband med läkarbe-
söket har de flesta även haft prodroma symtom med
trötthet, matleda, muskelvärk och ledvärk och ibland
influensaliknande symtom ca tre veckor före ikterus-
debuten. Vid akut ikterus är det viktigt att i anamnesen
fråga om möjliga smittillfällen så långt som ca ett halvt
år före ikterusdebuten eftersom inkubationstiden vid
HAV och HEV är 2 till 6 veckor och för HBV 2 till 6
månader. Ikterus vid HCV är ovanligare än vid HAV
och HBV. Vid HCV är inkubationstiden 2-4 månader.
Vid kronisk HCV som upptäcks i samband med prov-
tagning är anamnesen vägledande för att uppskatta
durationen av infektionen, vilket kan ha betydelse för
bedömning av ev leverskada. Epidemisk gulsot (HAV
och HEV) överförs via mat och vatten medan HBV
och HCV överförs via sexuell och blodsmitta. För HBV
1,2,3,4,5,6,7,8,9 11,12,13,14,15,16,17,18,19,20,...48
Powered by FlippingBook