![]()
13
| 2 | 2009
Klinisk Biokemi i Norden
Faktaruta 2
Laurells nya immunokemiska metoder
Vetenskapliga framsteg är ofta ett resultat av att
nya metoder har utvecklats. Ganrots och Niléns
upptäckt blev möjlig tack vare två immunokemiska
metoder som Laurell tagit fram i slutet av sextiota-
let. Tidigare hade man vid kvantitering av protei-
ner använt den så kallade radiell immundiffusion
(Mancinitekniken). Den innebar att man hade en
ca 1 mm tjock agarosgel som innehöll ett plyklonalt
antiserum mot det protein som skulle kvantiteras,
t.ex.
1
-antitrypsin. Provet applicerades i ett runt
hål, cirka 4 mm i diameter, varefter proteinerna fick
diffundera in i den antikroppsinnehållande gelen
över natt. Diametern på det runda immunprecipitat
som bildades var ett mått på det aktuella proteinets
koncentration. Laurell, som var en ganska otålig
person, tyckte det tog för lång tid. Han modifie-
rade därför metoden så att resultatet kunde avläsas
efter ett par timmar i stället för följande dag. Det
uppnådde han genom att applicera ett elektriskt
fält så att proteinerna vandrade in i den antiserum-
innehållande gelen (5). Härvid bildades immun-
precipitat, som såg ut som raketer (raketmetoden,
på engelska electroimmuno assay) och vars höjd
relaterade till det aktuella proteinets koncentration.
Förutom att metoden var snabbare än den gamla så
ökade kapaciteten avsevärt.
Laurells andra metod var den korsade immun-
elektroforesen som kom att ersätta den traditionella
immunelektroforesen. Den senare innebar elektro-
fores av ett plasmaprov i en agarosgel. Efter elektro-
foresen skar man en cirka fyra mm bred strimla ur
gelen vid sidan av de separerade proteinerna och
längs med deras vandringsriktning. Där gelen sku-
rits bort fyllde man på med ett monospecifikt kani-
nantiserum, varefter de separerade proteinerna och
antikropparna fick diffundera mot varandra. Återi-
gen en långsam process, som dessutom innebar att
den upplösning som erhållits under elektroforesen
till stor del gick förlorad i diffusionssteget. Laurell
modifierade metoden så att en cirka fyra mm bred
strimla skars ut ur gelen efter elektroforesen, från
provets applikationsställe fram till och med preal-
bumin. Gelstrimlan placerades sedan i en agaros-
gel, som innehöll ett antiserum mot det protein
som skulle studeras. Ett elektriskt fält applicerades
så att proteinerna vandrade i 90° vinkel mot den
första elektroforesen, d.v.s. in i den anikroppsin-
nehållande agarosgelen. Immunprecipitat bildades
och upplösningen var långt bättre än med den
gängse metoden (6). Det innebar t.ex. att man
kunde studera aktiveringen av komplementfaktorer
eller komplexbildningen mellan ett serinproteas
och dess hämmare.
Både raketelektroforesen och den korsade immu-
nelektroforesen fick snabbt en global spridning och
användes i ett par tre decennier. Det gjorde att Lau-
rell på sjuttiotalet ibland hörde till de mest citerade
författarna inom den medicinska litteraturen.
Fig 4A
. Korsad immunelektrofores av human plasma utförd
med ett monovalent antiserum mot humant protrombin
(Från P.O. Ganrot och J.-E. Niléhn Scand. J. Clin. Lab.
Invest. 1968; Vol 22; 23-28). 1 och 3 är från en obehandlad
patient medan 2 och 4 är från en patient som behandlas
med dikumarol. Elektroforesen är utförd med barbitalbuf-
fert, pH 8,6. 1 och 2 är utförd med 5 mM natriumcitrat
i bufferten och visar att i frånvaro av fri kalcium är det
ingen större skillnad mellan det normala och det abnorma
protrombinet. 3 och 4 är utförda med 2,5 mM kalciumlak-
tat i bufferten. Vid en jämförelse av 3 och 4 ser man hur
den normala formen av protrombin har minskat vid diku-
maroltillförseln och att det har tillkommit en icke kalcium-
bindande form (högre anodal mobilitet).
B.
Korsad immunelektrofores av plasma från en oxe som
behandlades med dikumarol. A, plasma som tagits innan
behandlingen inleddes. B, C och D är visar plasmaprover
som tagits efter 2, 4 och 7 dagars behandling. Man ser hur
koncentrationen av normalt protrombin minskar medan
koncentrationen av den abnorma formen successivt tilltar.
Till höger anges den biologiska aktiviteten.
