![]()
9
| 1 | 2004
Klinisk Biokemi i Norden
der”, där varje resultat ”i princip” kalibrerats enligt
samma standarder. ISI borde eliminera känslig-
hetsolikheter och andra olikheter mellan olika rea-
genser. INR-resultatet uträknas enligt formeln:
INR = (prov
sec
/ normalplasma
sec
)
ISI
ISI-värdet får man antingen på uppdrag av reagen-
stillverkaren eller i rutinlaboratoriet genom att använ-
da ISI-standardkit (reagenstillverkare eller Equalis).
Log
10
INR = ISI x Log
10
(prov
sec
/ normalplasma
sec
)
När felen är d prov
sec
, d normalplasma
sec
och d ISI,
deriveras ekvationen och det relativa felet och det
absoluta felet för INR kan uträknas på följande sätt:
d INR/INR = d ISI x |Log
10
(prov
sec
/ normalplasma-
sec
) | + |(ISI / prov
sec
) | x d prov
sec
+ |ISI / normal-
plasma
sec
| x d normalplasma
sec
I ekvationen anger | | absolut värde (10).
ISI:s position som potens och normalplasmans rik-
tighet är i en betydande ställning med tanke på den
totala mätningsosäkerheten.
INR-resultaten är inte enhetliga enligt olika metoder.
Behandlingsrekommendationerna för olika indika-
tioner har givits enligt Quick-metoden eftersom den
metoden används mest. På det terapeutiska området är
resultaten 2-4 INR somman fått enligt Quick-metoden,
betydligt högre än de resultat man fått enligt Owren-
metoden (11), i medeltal 0.39 INR högre (2.0 INR, 0.2;
2.5 INR 0.3; 3.0 INR 0.5) (provcitrat 0.109 mol/l).
Resultaten som Haraldsson M et al-forskningsgruppen
(12) fått, lutar åt samma håll; korrelationsekvationen
blir PT-INR= 1.24 x PP-INR – 0.36; r=0.92 (2.0 INR,
0.1; 2.5 INR 0.2; 3.0 INR 0.4). Odén och Fahlén har i
sin undersökning, utan att känna till nivåskillnaden
mellan metoderna, dragit ”samma slutsats” ur klinisk
synvinkel när de tillämpar Owren-metoden som är den
mest använda i Sverige. De rekommenderar medel-
värdet 2.2 INR för målområdet när det för tillfället är
2.5 INR (2.0-3.0) (Figur 1)(13,14).
När man kontrollerar oral antikoagulantbehandling
enligt Owren-metoden, är antikoagulantmedicine-
ringen för patienterna ca 0.2-0.5 INR-enheter för
hög på terapiområdet 2.0-3.0 INR-enheter. Felet
överstiger även protrombintidens målgränser som
presenterades ovan (bias < + 0.2 INR) (9). Faran
för blödning har ökat betydligt. Orsaken är att
behandlingsrekommendationerna gjorts enligt
Quick-metoden.
I en undersökning som publicerats tidigare
(11) har man fått en icke-lineär korrelation mel-
lan Owren- och Quick-metoderna, y = 1.007x
1.14
(R
2
=0.97, med provcitrathalten 0.109 mol/l, 3.2
%). Resultaten är kongruenta enligt Owren- och
Quickmetoderna med INR-värden under 2. På
området 2-4 INR får man enligt Quick-metoden i
medeltal 0.39 (3.2% citrat) högre resultat. På områ-
det över 4 INR blir differensen mellan metoderna
större när medelvärdet är 1.26 INR.
Resultaten kan förenhetligas genom att i ett
laboratorium ändra ISI-värdet för Owren-metoden
enligt följande:
ISI = Owrens ISI x 1.14 (0.109 mol/l)
Ändringen ger med 94 % sannolikhet samma resul-
tat. I räkneoperationen höjs det erhållna resultatet
i 1.14 potens. Man får resultatet 2.5 INR och det
borde vara 2.8 INR.
Då patienterna reser i olika länder är det bra om
läkarna är medvetna om detta problem i kontrol-
len av patienter som får antikoagulantbehandling.
Avvikelsen kan alltså korrigeras i laboratorium (11)
men man borde ge en rekommendation för enhetligt
bruk i Norden.
I POCT-mätarna används Quick-metoden och
därför är nivådifferensen jämfört med Owren-meto-
den densamma.
Owren- och Quick-metoderna i INR-enheterna
I Owren-metoden är provandelen av reaktionsbland-
ningens totala volym 5 % och i Quick-metoden 33
%. När man använder Owren-metoden kan protrom-
bintiden definieras också ur EDTA-provet (15,16). En
mätning av ioniserat Ca (Faktor IV) ur reaktionsbland-
ningen visar att Quick-metoden är mycket beroende
av citrathalten i provet och av andra molekyler som
påverkar koaguleringen. Skillnaderna mellan meto-
derna påverkar också avgörande den inbördes kor-
relationen som inte kan bli hundraprocentig (11).
Förenhetligande av INR-resultaten
Då man analyserade INR-värdena hos 179 patienter
med två olika Quick-reagenser, upptäckte man bety-
