Klinisk Biokemi i Norden Nr 1, vol. 16, 2004 - page 8

8
| 1 | 2004
Klinisk Biokemi i Norden
INR-värden och warfarinbehandling
Juha Horsti, Laboratoriecentralen, Tammerfors universitetssjukhus
email:juha.horsti@pshp.fi
Inledning
Då man tog i bruk definitionen
protrombintid möjliggjordes den
orala antikoagulantbehandlin-
gen. Armand Quick (1,2) och
hans arbetsgrupp utvecklade
de första laboratorietesterna
(protrombintiden, prothrombin
time, PT) för att ur blodet mäta
koagulationsaktiviteten. Av historiska skäl är denna
”Quick”-princip ännu idag den mest använda metoden
i världen. Enligt denna metod mäter man koagulati-
onsaktiviteten på ”det externa koagulationssystemets”
faktorer (fibrinogen, FII, FV, FVII och FX).
Paul Owren (3,4,5) strävade till att utveckla ett
nytt mätningssätt som skulle vara bättre än de tidi-
gare metoderna. Owren-metoden (combined throm-
boplastin reagent, prothrombin-proconvertin clot-
ting time, PP, P&P) skiljer sig i teorin och i praktiken
avsevärt från Quick-metoden. I metoden mäter man
koagulationsfaktorerna FII, FVII och FX, vilkas syn-
tes i levern påverkas av warfarin. Owren-metoden
har mest tillämpats i Norden, Beneluxländerna och
Japan. Av Trombotest reagensen har man senare
utvecklat en reagens (Hepatoquick, Roche, Nycotest
PT, Axis-Shield Owren PT, Global Hemostasis
Institute, Simplastin A, Organon Teknika, Stago 5,
20, 50, Stago), vars mätningsområde täcker både
det normala området och behandlingsområdet.
Båda PT-metoderna tillämpas bl.a. på följande kli-
niska indikatorer i INR-enheter (The International
Normalised Ratio): för undersökning av leverfunk-
tionen, värdering av patientens opererbarhet, kon-
staterande av K-vitaminbrist samt för uppföljning
av oral antikoagulantbehandling.
Analysering på behandlingsstället (”Bed Side”,
POCT, Point of Care Testing) tillämpas också i
definitionen protrombintid. Mätningen kan utföras
hemma eller i samband med ett behandlingsbesök
och resultatet blir genast färdigt. Provet består av
helblod utan antikoagulant. I mätarna används
Quick-reagens.
INR
I mitten av 1980-talet gav WHO en internationell
rekommendation om användningen av INR-enhe-
ten. Enligt rekommendationen skulle INR-enheten
användas som den enda enheten i vetenskaplig
litteratur och även i patientvården i hela världen
(6,7). INR möjliggör enhetliga behandlingsrekom-
mendationer globalt för olika medicinska indikatio-
ner (8). INR innebär en betydande lättnad ur klini-
kerns och patientens synvinkel. För laboratorierna
innebär ändå INR ett mål för mycket högkvalitativ
analysering. INR-resultaten måste vara likadana
oberoende av reagens, mätinstrument, förhållanden
osv. Laboratorierna kan fritt välja vilken reagens de
använder eftersom resultatet alltid är ”detsamma”.
I undersökningar som gjorts med datasimulering
konstaterade man att den analytiska variationen
(CV) borde vara under 5% och den analytiska avvi-
kelsen (bias) < ± 0.2 INR (9).
Kalibreringen av olika reagens- och instrument-
kombinationer (the International Sensitivity Index)
härstammar slutligen från WHO:s ”moderstandar-
Och så kongressen så klart!
Den Nordiska kongressen närmar sig och för någon
vecka sedan hade vi 800 anmälda deltagare. Fler
lär det bli. Program är spikat och utställningen är
full till bredden. 100 föreläsare kommer och 80
posters ställs ut. Hemsidan uppdateras kontinuerligt
(www.nfkk2004.org). Det skall bli mycket trevligt
att träffa så många kollegor och jag hälsar er alla
hjärtligt välkomna till Malmö 24 – 27 april!
Per Simonsson
(Fortsat fra side 7.)
1,2,3,4,5,6,7 9,10,11,12,13,14,15,16,17,18,...36
Powered by FlippingBook