![]()
20
Klinisk Kjemi i Norden 3, 2002
I slutet av 70-talet publicerades det några arbeten
som visade att stas och muskelarbete gav upphov
till ökade koncentrationer av celler, proteiner och
proteinbundna substanser (bl.a. calcium). Man
rapporterade att calciumvärdena efter stas/mus-
kelarbete blev 5-10% högre och ibland ännu
högre. Detta skulle kunna resultera i skillnader på
0,2-0,3 mmol/L mellan olika provtagningstillfäl-
len. Då P-Calcium har ett smalt referensintervall
så motsvarar denna skillnad mer än halva refe-
rensintervallet. Det skulle innebära att med kraf-
tig stas så kommer mer än 50 % av de individer
som normalt har P-Calcium inom referensinter-
vallet att få patologiska calciumvärden! Man
föreslog också albuminmodifiering av calcium-
värdena för att minska påverkan av stas.
Dessa studier verkar man åtminstone i Sverige
inte tagit hänsyn till, eftersom det är få kliniskt
kemiska laboratorier som i sina provtagningsan-
visningar rekommenderar att totalcalcium bör tas
utan stas. De nya svenska rekommendationerna
om att man ej bör albuminmodifiera calcium är
också en helomvändning i förhållande till slutsat-
serna i arbetena från 70-talet.
Hade man verkligen så totalt fel i dessa studier?
Något som gällde på 70-talet borde väl gälla även
nu? De arbeten som var skrivna av nordiska för-
fattare var säkert också utförda med nordiska för-
sökspersoner. Vi kan därför inte säga att effek-
terna inte gäller nordiska individer. Visst skiljer vi
oss lite mellan de olika nordiska länderna, men
jag har svårt att tänka mig att t.ex. svenskar och
danskar skiljer sig åt vad gäller analyspåverkan
av stas. Insamlingen av de nordiska referensmate-
rialen bygger ju också på att det inte är några
större skillnader mellan länderna. Vår uppfattning
är att Christiansen med flera nog hade rätt när de
skrev att man bör ta totalcalcium utan stas, däre-
mot är det inte lika säkert att det blir bättre om
man albuminmodifierar calcium även om det teo-
retiskt låter rätt.
Bakgrunden till att vi började titta på dessa
gamla referenser var att man på tre av vårdcentra-
lerna inom landstinget rapporterade en hög andel
patologiska P-Calcium och P-Albuminmodifierat
calcium. Vi fann 4 till 11 % förhöjda P-Calcium
värden och 12 till 23 % förhöjda P-Albuminmodi-
fierat calcium på dessa vårdcentraler. Det låter
osannolikt att vi skall ha så hög andel patienter
med hypercalcemi i primärvården. Man noterade
också att patienter som haft ett högt P-Calcium
vid ett provtagningstillfälle hade normala P-Cal-
cium nivåer en månad senare trots att de inte fått
någon behandling. Skillnaden mellan värdena
kunde vara 0,2-0,3 mmol/L eller mer. Samtliga
analyser har utförts vid samma laboratorium.
Genomgång av interna kontrollmaterial för calci-
umanalyserna visar inga tecken till problem.
Laboratoriet skiljer sig inte heller nivåmässigt
från övriga laboratorier i Sverige i externa kvali-
tetssäkringsprogram (EQUALIS). Calcium har en
låg analytisk variationskoefficient. Detta talar
emot att ovanstående fynd skulle bero på analys-
tekniska problem. Den sannolikaste förklaringen
är istället att det rör sig om ett preanalytiskt pro-
blem. Det är för oss något överraskande att
albuminmodifierat calcium är ännu känsligare för
preanalytisk påverkan än P-Calcium. Fyndet är
dock i linje med den nya svenska nationella
rekommendationen till laboratorierna om att sluta
med P-Albuminmodifierat calcium och enbart
rapportera P-Calcium.
Effekten av stas kontrollerades också på nio
friska individer. Två av dessa individer med nor-
P-Calcium bör tas utan stas. Gamla iakttagelser
gäller fortfarande
Anders Larsson
1
Ulla-Carin Johansson
2
och Kicki Palmberg
2
Avdelningen för klinisk kemi och farmakologi
1
, Akademiska Sjukhuset och Primärvården,
Landstinget Uppsala Län
2
.
E-mail: anders.larsson@clm.uas.lul.se
