![]()
26
Klinisk Kjemi i Norden 3, 2002
Det eosinofila katoniska proteinet (ECP) och dess
gen har varit ämnet för denna avhandling. Protei-
net produceras mestadels under den eosinofila
granulosytens mognad i benmärgen och förvaras i
de stora sekundära granule i samma cell. Proteinet
är ett ribonukleas men har flera anda kända effek-
ter
in vitro
som cytotoxicitet, orsakar histamin fri-
sättning från mast celler och fibrosblastaktive-
ring. Genen ligger på kromosom 14 och består av
två exoner varav endast den sista är proteinko-
dande.
Denna avhandling är uppdelad i två delar. I del
ett har två andra inflammatoriska celler än eosino-
filen analyserats för att se om de innehåller ECP
samt det har utretts hur proteinet hamnat i dessa
celler. I del två har ECP-genen studerats för att
utröna om det finns interindividuella genetiska
skillnader. Polymorfier vart funna och prevalen-
sen för en av dessa har studerats hos två patient-
grupper med eosinofilassocierade sjukdomar.
Del ett
eosinofiler cirkulerande i blodet innehåller cirka
10 pg ECP per cell. Cirkulerande neutrofiler (1)
och monocyter/macrofager (2) studerades för att
avgöra hur eosinofilspecifikt proteinet är. RIA
mätningar visade att monocyter innehåller 10 fg
ECP per cell och neutrofiler, 100 fg per cell. Intra-
cellulärt ECP studerades också m h a flödescyto-
metri vilket validerade tidigare reslutat. Macrofa-
ger i submucosa som färgats immunohistokemiskt
innehöll inget ECP. Infärgade cirkulerande neutro-
filer däremot, analyserade med ljusmikroskop,
konfokal mikroskop och elekronmikroskop (EM),
innehöll ECP. EM antydde också att ECP var loka-
liserat till granule. Neutrofiler lyserades och frak-
tionerades för att studera olika intracellulära kom-
ponenter. ECP visade sig finnas i fraktioner som
innehöll neutrofila primära granule. Vidare analy-
serades mRNA innehåll i de olika cellerna för att
avgöra om proteinet producerades
de novo.
Cirku-
lerande monocyter och myleomenocytiska cell
linjer innehöll ECP mRNA men alevolära makro-
fager innehöll det inte. ECP produktionen studera-
des i den myelomonocytiska cell linje U-937 när
den mognade ut till makrofag fenotyp. ECP pro-
duktionen minskade under utmognaden.
Då cirkulerande neutrofiler inte producerar ECP
gjordes experiment för att utröna om cellen kan ta
upp proteinet. ECP inkuberades med celler och
analyserades därefter med hjälp av flödescytome-
tri och cell fraktionering. Neutrofilen visade sig
kunna ta upp proteinet och en del hamnade i de
primära granule. Proteinet kunde åter-utsöndras
vid stimulering.
Cirkulerande monocyter innehåller och produ-
cerar liten mängd ECP och denna produktion är
nedreglerad under cellens utmognad till makrofag.
Detta skulle dock kunna ske genom en annan
transkriptionell reglering än den som råder i eosi-
nofiler. Proteinet kan å andra sidan tas upp av neu-
troflier genom en mekanism som troligen inte är
beroende av en specifik receptor. Detta upptag
sker till största delen i benmären under neutrofi-
lens mognad eftersom cellen sannolikt befinner
sig i blodet för kort tid för att kunna ta upp 100 fg
ECP. Vid stimulering av neurofilen utsöndras pro-
teinet igen.
Eosinophil cationic protein: Expression levels and
polymorphisms
Jonas Byström
Institutionen för Medicinska Vetenskaper, Klinisk Kemi, Uppsala Universitet, Uppsala, Sverige
