Klinisk Biokemi i Norden · 2 2018
| 15
kopplad till hypoxi, erytropoietin, lösliga faktorer i
familjen TGF-beta, GDF-15 (growth differentiation
factor 15) eller TWSG1 (twisted gastrulation pro-
tein-1) (7). Erytroferon (ERFE) är kopplat till erytro-
poies och reglerar järnhomeostasen. ERFE hämmar
uttrycket av hepcidin och ökar därmed adsorptionen
och mobiliseringen av järn för produktion av röda
blodkroppar (8). Den senaste tiden har det också
kommit indikationer på att minskningen av hepcidin-
mRNA är kopplad till halterna i tillväxtfaktorer och
steroidhormoner.
Hepcidin som diagnostisk markör vid utredning
av anemier
När hepcidinhalten i plasma ökar minskar upptag-
ningen av järn och när hepcidinhalten minskar ökar
upptagningen av järn. Hepcidinhalterna har sjunkit
vid hereditär hemokromatos, järnbrist, vissa lever-
sjukdomar, talassemier, hypoxi och järninlagrings-
sjukdomar (9). Hepcidinnivåerna höjs i sin tur av
blodtransfusioner, anemi med järnbrist kopplat till
långtidssjukdom, kroniska njursjukdomar och dialys,
refraktär järnbristanemi, hård fysisk träning, tumö-
rer och vävnadstrauma (tabell 1) (10-16).
Tydliga användningsområden för bestämning av
hepcidin i serum är klassisk screening för hereditär
hemokromatos där hepcidinhalten är låg, om än
eventuellt kompenserad med järnbelastning på lång
sikt. Bestämning av hepcidin kan också användas för
att förutse risken för järninlagring hos heterozygota
patienter, utvärdera flebotomiintervaller och rikta in
gentestning. Vid andra anemier med järnbelastning
är hepcidinet också lågt och dess halt kan användas
för att identifiera högriskpatienter samt förutse och
övervaka patienternas parenkymala järnbelastning.
Vid förvärvade järninlagringssjukdomar kan hepci-
din användas sommarkör för järnregleringsstörning.
Vid refraktär järnbristanemi har hepcidinmätningen
ett diagnostiskt värde. Hepcidinhalterna är olämpligt
höga och haltbestämningen kan användas för att
screena för primär hepcidinregleringsbrist. Hepci-
dinhalterna ökar vid inflammationer och infektioner,
och vid sådana tillstånd kan hepcidinmätningen
användas för differentialdiagnosticering av anemi
och järnbristanemi vid långvarig sjukdom. Hepci-
dinmätningen skulle också kunna användas för att
bedöma initiering av intravenös järnbehandling och
följa dess effekt.
Hepcidinforskningens framtid?
På enheten för specialkemi vid HUSLAB har man
utfört hepcidinbestämning med en metod som base-
ras på vätskekromatografi/tandem-masspektrometri
(LC-MS/MS) sedan 2010 (17). Trots hepcidinets lämp-
lighet för diagnostisering av bl.a. kronisk inflam-
mationsanemi och järnbristanemi, hereditär hemo-
Fe
Transferrin TfSat
Ferritin
sTfR Hepcidin
Järnbrist
↓ ↑/N
↓ ↓/N
↑
↓
Inflammation
↓ ↓/N
↓
↑
↑
Hereditär hemokromatos
↑
↑
↓ ↓↑
Talassemier
↑
↑
↑
↑
↓
IRIDA
↓
↑
↓
N
↑
↑
Dyserytropoietiska anemier
↓
↑
↑
↓
Leversjukdomar
↓↑ ↓
↑
↓
Malignitet
↓/N
↓
↑
↑
↑
Hypoxi
↑
↓
↑
↓
↓
Kroniska sjukdomar
↓ ↓/N
↓ ↑/N
N
↑
Hård fysisk träning
↓
↑
↓↑
↑
Tabell 1. Typiska ändringar i markörer som använts vid utredning av järnämnesomsättning vid olika sjukdomstillstånd.
Symboler:
↑
, halten stiger;
↓
, halten sjunker; N, halten är normal;
↑↓
, halten kan stiga eller sjunka; Fe, järn; TfSat, trans-
ferrinsaturation; sTfR, löslig transferrinreceptor.
