samarbete mellan 27 laboratorier i Europa, USA
och Japan. Spädningsserier i replikat av det nya
sekundära referensmaterialet och av relevanta pri–
mära referenser har därvid använts. Spädningarna,
som alla var viktkorrigerade, gjordes så att alla
analyser utfördes inom samma koncentrations–
område för de två material som jämfördes. För att
kunna visa att de två materialen uppförde sig på
samma sätt beträffande
t.
ex. avsaknad av skillnader
i matrixeffekter och avsaknad av fenomen som
antigenöverskott krävdes att analysresultatens reg–
ressionslinje passerade genom noll samt att linjen
var rätlinjig
6 .
Den statistiska utvärderingen av
värdeöverföringen kommer att publiceras i detalj
inom kort
7
•
De värden som åsatts CRM 470 skiljer sig i
vissa fall signifikant från de som gäller för tidigare
referensmaterial medundantag för RPSP
-4(
se ovan).
De mest signifikanta skillnaderna från värdena för
massakoncentration gällande RPSP-2 och RPSP-3
finner man för transtyretin, orosomukoid,
a
1
-
antitrypsin och IgM. Skillnaderna är här av stor–
leksordningen 10 till40 %.
Dessutom är förhållandet mellan massa–
koncentration och Internationella Enheter(IU) ett
annat i CRM 470 än i RPSP-standarderna eftersom
koncentrationsangivelser i IU för CRM 470 har
åsatts i direkt jämförelse med relevanta WHO–
standarder och inte i jämförelse med USNRP som
varit kalibrator för RPSP-standarderna.
Av IFCC-kommitteens arbete framgår att
proteinkoncentrationerna angivna i IU/L för USNRP
ej bör användas och att massakoncentrationerna är
de relevanta koncentrationsangivelserna. WHO
6HSP och USNRP är ju som tidigare nämnts delar
av samma serumpooL WHO 6HSP fylldes av okänd
anledning i 1,3 mL portioner för att rekonstitueras
med lmL medan USNRP fy Ildes i l ,5 mLportioner
för att rekonstitueras med l mL. Detta resulterar i
16
%
skillnad i proteinkoncentrationer mellan de
två preparationerna, vilket också kunde bekräftas
vid den nyligen av kommitteen genomförda värde–
överföringen.
Å
andra sidan om IU/mL, som de
deklareras på "package inserts", jämförs så är den
genomsnittliga skillnaden 8,7 %. Endast för
transferrio och immun-globulinerna är skillnaderna
omkring 14%
Koncentrationerna för ceruloplasmin, C4 och
IgM är låga i CRM 470 i jämförelse med färskt
normalt serum. Orsaken är dessa proteiners affini-
Klinisk kemi
i
Norden 4, 1993
tet för kiseldioxidsom användes vid delipideringen.
Detta faktum är av speciell vikt för C4 och
ceruloplasmin vars koncentrationer ligger vid den
lägre analys-gränsen för vissa instrument som
t.
ex
Beckmans nefelometrar.
Tillgång till och användning
av
CRM
470
Det nya internationella referensmaterialet, CRM
470, är tillgängligt sedanjuni 1993 och certifierat i
Europa av Bureau Communitaire de Reference
(BCR) under ovannämnda beteckning och som
RPPHS Iot m 91/0519 i USA av Food and Drug
Administration. Avsikten är att den nya standarden
skall användas som en serumbaserad ("matrix")
referens för värdeöverföring till andra tertiära ma–
terial och inte direkt i laboratoriernas rutin–
verksamhet. Använd på detta sätt kommer kalibra–
torn att räcka i ett flertal år.
IFCC-kommitten rekommenderar på det be–
stämdaste att överföring av värden från CRM 470
till tertiära referenser och till kontrollmaterial görs
enligt det protokoll, som använts för värde–
överföringen till CRM 470. Protokollet innebär att
rekonstitutions- och spädnings-volymer korrigeras
genom vägning; jämförelsegörs av analysresultaten
från replikat av spädningsserier av de två materia–
len och från replikat av analysserier; man använder
adekvata metoder för statistisk bearbetning samt
funktionella lineära relationer.
Variation i analysresultat kommer ej att helt
korrigeras genom att CRM 470 kommer i allmänt
bruk. Skillnader mellan prover, genetisk fenotyp
(t.ex: för haptoglobin), använda antikroppar och
liknande andra faktorer kommer även i fortsätt–
ningen att förorsaka en viss variabilitet. Dessutom
kommer otvivelaktigt kommande referensmaterial
att ha andra åsatta värden för vissa proteiner, alltef–
tersom ytterligare rena proteiner blir tillgängliga
som primärstandarder.
Medlemmar i IFCC's Kommitte för Plasma–
proteinstandardiseringär JT Whicher, ordförande,
Leeds, England; S Baudner, Marburg, Tyskland; J
Bienvenu, Lyon, Frankrike; S Blirup-Jeqsen, Kö–
penhamn, Danmark; ochRFRitchie, Scarborough,
Main, USA. Associerade medlemmar är A Carl–
ström, Danderyd, Sverige; A M Johnson, Greens–
boro, North Carolina, USA; P J Svendsen, Köpen–
hamn, Danmark; och A M Ward, Sheffield, Eng–
land.
11
