Klinisk Kemi i Norden
Nummer 4, volym 51993
Den nya proteinkalibratom,
ett mästarprov med Nordisk smak och framtoning
Kristoffer Hellsing
I de nordiska länderna har kunnandet inom
plasmaproteinområdet legat på hög nivå sedan
mänga är. Det finns en långvarig tradition, som går
tillbaka bl.a. till Svedbergs och Tiselius dagar och
via bl.a. Laurelis och Harboes stora insatser söker
sig fram till dagens verksamhet. Det har varit korta
steg frän forskningens verkstäder till de kliniska
laboratorierna och kommer förhoppningsvis att
vara det även i en framtid.
Tyvärr har man väl inte ägnat lika stor möda åt
standardiseringssträvanden. Kanske har det inte
alltid upplevts lika angeläget.
Ä
ven internationellt
har kalibreringsproblematiken inte ägnats veder–
börlig och tillräcklig kraft med den följd att det
faktiskt funnits skillnader mellan olika kommersi–
ellt tillgängliga kalibratorer på upp mot 50-100%.
Så länge detta existerat på ett lokalt laboratorium
och motsvarats av korrekt framtagna referens–
intervall har det kanske inte betytt så mycket för
den enskilde patienten. I en värld med ökande
provskickning och med allt större behov av låg
mellanlaboratoriespridning kan detta naturligtvis
vara förödande.
Problemet har ägnats en hel del arbete av
proteingrupperna verksamma inom klinisk kemi i
såväl Danmark som i Finland. När den svenska
proteingruppen kom igång med sin verksamhet för
fem är sedan blev det lika uppenbart även här. Via
olika kanaler sökte vi påverka så att ett arbete
skulle påbörjas inom IFCC. Redan tidigare hade ett
nordiskt projekt startat, inom vars ramar man
producerade en egen kalibratar och gick ut med
olika kontrollmateriaL
Kontakterna ledde fram till att en arbetsgrupp
tillsattes inom IFCC, i vilken inte mindre än tre av
de nio medlemmarna kommer från Norden. Den
arbetsgruppen, som stått för själva produktionen
och nivåangivetsen av kalibratorn samt att kalibra–
torn blivit internationellt accepterad, har sedanhaft
kontakt med den nordiska gruppen, som bl.a. tagit
fram ett stort referensmateriaL Följden har blivit att
vi nu kan införa inte enbart en ny internationellt
accepterad kalibratar utan även referensintervall,
Klinisk kemi
i
Norden 4, 1993
som kan användas av alla som använder kalibra–
torn.
Det är mänga personer inom professionen som
arbetat direkt eller indirekt med problematiken.
Låt mig nämna och framföra lovord till några av
dem:
Deltagarna i IFCC.·s arbetgrupp
(De har sj älva
skrivit om sin insats i detta nummer av KKN).
Deltagarna i Nordkem-projektet,
som tidigare
har skrivit om projektet i KKN (4/92) och nu
beskriver referensintervallen.
Deltagarna i proteingrupperna
tillsatta av de
olika nationella föreningarna, som stött och verkat
för det internationella projektet och som fungerat
som ett bollplank för den internationella gruppen.
Flera laboratorier
somvarit direkt involverade
i värdeöverföringen från den internationella kali–
bratorn till den nordiska.
Många på /abgolven
som utfört analyserna.
Flera företag
(jag tänker i första hand på Dako
och Behringwerke), som varit direkt involverade i
produktionen eller som tagit stor del i verksamhe–
ten.
Vi som arbetat inom området tycker att fullföl–
jandet av detta arbete innebär ett stort steg framåt
och är stolta över att den nordiska professionen
skott sin del av det stora projektet så väl. Nordisk
klinisk kemi har genom detta arbete väl markerat
en framträdande position.
I samband med det svenska användarrnötet för
proteinanalyser, som avhölls i april 1993, togs
frågan upp om samordning av övergången. Det
blev mötets uppfattning att vi skulle vända oss till
SFKK:s och NFKK:s styrelser. SFKK bad den
svenska proteingruppen (SEQLA:s expertgrupp för
proteinanalyser) att koordinera overgången i
Sverige. NQLM (se annan plats i detta nummer av
KKN) ombads av NFKK att koordinera över–
gången i Norden.
Efter flera års arbete är den nya internationella
proteinkalibratorn nu alltså färdig och kan börja tas
i bruk. I ochmed detta detta nummer av KKN, som
alltså härmed överlämnas till dig, kan de nya
referensintervallen tas i bruk.
5
