Klinisk Biokemi i Norden · 2 2015
| 39
Epilog
År 1981 disputerade min förste doktorand, Björn
Dahlbäck. Han är nu professor i koagulationsforsk-
ning vid Lunds Universitet och verksam i Malmö vid
Laboratoriemedicin Skåne. Björn tog sig an Protein
C. Hans upptäckt av den så kallade APC resistensen
gjorde att Protein C hamnade i centrum för intresset
hos alla dem, som arbetar med blodkoagulationen
och försöker hitta metoder för att förebygga venös
trombos (24-26). Kanske vill han berätta om det i
”Klinisk Biokem i Norden”.
Gla och Protein C kom att ändra hela min verklig-
het på arbetet. Tre amerikaner kom som gästforskare,
av vilka en blev en god vän. Dessutom kom flera
postdoctoral fellows under årens lopp. Två kom från
Japan, en från Kanada, en från Nya Zeeland och en
från Australien. Den senare var en intressant person,
som förklarade att han haft svårt att bestämma sig för
om han skulle ägna sig åt forskning eller bli golfproffs.
Den som i unga år bestämmer sig för en framtid
inom laboratoriemedicinen måste förr eller senare ta
ställning till om hon/han ska lägga ner tid på forsk-
ning för att efter några år doktorera. Än svårare är
kanske att avgöra om man ska fortsätta att satsa på
forskning efter att man doktorerat. Kan man t.ex.
ägna sig åt forskning utan att familjen får betala ett
högt pris för att mamma/pappa kommer hem för sent
eller är borta för mycket? Jag tror dock att dagens
unga forskare hanterar frågan mycket bättre än min
generation gjorde. Om forskningen inte går ut över
familjen och om man trivs med den och har en bra
handledare så ska man förstås prova, och om det går
bra – och viktigast – om man tycker det är roligt, då
ska man satsa.
Referenser
1. Stenflo J. A new vitamin K-dependent pro-
tein. Purification from bovine plasma and
preliminary characterization. J Biol Chem
1976;251:355-363.
2. Stenflo J. En resa med Protein C – ett nytt
K-vitaminbroende protein. Klinisk bio-
kemi i Norden. 2012;25:32-40.
3. Esmon CT, Stenflo J, Suttie JW, Jackson
CM. A new vitamin K-dependent protein.
A phoospholipid-binding zymogen of a
serine esterase. J Biol Chem 1976;251:3052-
3056.
4. Seligsohn U, Berger A, Abend A, Rubin L,
Attias D, Zivelin A, Rappaport S. Homo-
zygous Protein C deficiency manifested
by massive thrombosis in the newborn. N
Engl J Med 1984;310;559-562.
5. Drakenberg T, Fernlund P, Roepstorff P,
Stenflo J.
b
-Hydroxyaspartic acid in vita-
min K-dependent Protein C. Proc Natl
Acad Sci 1983;80:1802-1806.
6. Fernlund P, Stenflo J.
b
-Hydroxyaspartic
acid in vitamin K-dependent proteins. J
Biol Chem 1983;258:12509-12512.
7. Doolittle RF, Feng DF, Johnson MS.
Computer-based characterization of epi-
dermal growth factor precursor. Nature
1984;307:558-560.
8. Öhlin, A-K, Linse S, Stenflo J. Calcium
binding to the epidermal groth factor
homology region of bovine Protein C. J
Biol Chem 1989;263:7411-7417.
Fig. 6. Figuren visar hur dioxygenaser fungera. Bilden visar
det kanske bäst kända dioxygenaset, nämligen prolylhy-
droxylas. Askorbatet behövs för att förhindra att Fe
2+
i
enzymets aktiva site oxideras. Av de två syrena i O
2
bildar
det ena –OH gruppen i prolinet medan det andra går till
a
-ketoglutaratet som klyvs så att CO
2
och succinat bildas.
Genom att ha den ena karboxylgruppen i
a
-ketoglutaratet
(den som är blåfärgad i figuren) märkt med
14
C kan enzy-
mets aktivitet lätt bestämmas. CO
2
som bildas samlas upp i
en alkalisk lösning varefter radioaktiviteten bestäms.
