28 |
Klinisk Biokemi i Norden · 3 2013
En metod för att förutse vilka patienter som löper
risk att få venös trombos är den, av Björn Dahlbäck
och medarbetare upptäckta resistensen mot aktivt Pro-
tein C (APC-resistens) (10). Orsaken till resistensen
är att Arg 506 i faktor V är muterad till Gln, varför
APC inte kan klyva bindningen. Nedregleringen av
blodkoagulationen går därigenom långsammare än
normalt, med åtföljande ökad risk att drabbas av venös
trombos. APC-resistens går också under namnet Fac-
tor V Leiden. Det bör dessutom framhållas att APC har
livsviktiga antiinflammatoriska egenskaper. Den som
vill veta mer om APC-resistensen och om hur Protein
C-systemet fungerar rekommenderas att läsa någon av
Björn Dahlbäcks översiktsartiklar (7, 8).
Hos en stor andel av de patienter som drabbas av
venös trombos hittar man ingen ärftlig trombofili. En
del av dessa patienter kan till och med ha en högre
grad av aktivering av blodkoagulationen än flertalet
av de patienter som har APC-resistens (Fig. 2). Akti-
veringen kan vara orsakad av förvärvade riskfaktorer,
såsom cancer eller infektion. En funktionell metod
för att fastställa graden av hyperkoagulabilitet skulle
kunna vara värdefull i detta sammanhang. Närmast
till hands borde vara att bestämma plasmakoncentra-
tionen av APC med hjälp av ett kromogent substrat.
Det har emellertid visade sig vara svårt, på gränsen till
omöjligt, då plasmakoncentrationen av APC är så låg,
knappt 1 mg/L. Upp till ett dygns inkubering med det
kromogena substratet kunde krävas innan en avläs-
ning var möjlig (6).
En unik monoklonal antikropp
Eftersom det i praktiken är omöjligt att mäta APC-
koncentrationen i plasma kunde ett alternativ vara att
mäta koncentrationen av komplexet mellan APC och
Protein C-hämmaren, APC-PCI-komplexet. PCI är
liksom antitrombin och antitrypsin ett serpin och dess
koncentration är cirka 4 mg/L. Komplexet mellan APC
och PCI har dessutom samma halveringstid i plasma
som APC, cirka 20 minuter, och dess koncentration är
ungefär 0,2 µg/L plasma. Eftersom PCI koncentratio-
nen i plasma är mer än tiotusen gånger högre än APC
koncentration, och dessutom stabil, så speglas APC
koncentrationen av APC-PCI komplexets koncentra-
tion. APC-PCI koncentrationen blir således ett mått
på blodkoagulationens aktivering. För att kunna mäta
APC-PCI koncentrationen behövde vi en monoklonal
antikropp mot Protein C/APC och en mot PCI.
Men hur kan APC och PCI stöta på varandra i
plasma, i en miljö där de rör sig i tre dimensioner i en
miljö som dessutom har en proteinkoncentration på
ungefär 60 g/L plasma? Om vi går tillbaka till t.ex. aktiv
faktor X och protrombin så såg vi att de, tack vare de
K-vitaminberroende karboxyleringarna, rör sig i två
dimensioner på ytan av skadade celler eller aktiverade
trombocyter. Koagulationen har blivit tvådimensionell,
men om vi behandlar patienter med warfarin så mins-
kar affiniteten för fosfolipiden och koagulationen blir
mer och mer tredimensionell och hämmas då mole-
kylerna inte stöter på varandra. Om vi nu går över till
heparin så ser vi att dimensionliteten har reducerats
Fig. 2.
APC-PCI koncentratio-
nen (röda boxar) hos 80 friska
personer (vänster box) och hos
patienter som haft en venös
trombos. Patienterna i den
mellersta av de röda boxarna
har inte Faktor V Leiden
medan de i den högra röda
boxen har Faktor V Leiden.
De två ofärgade boxarna visar
D-dimerkoncentrationen.
