![]()
14
| 1 | 2006
Klinisk Biokemi i Norden
Sammanfattning
Det förekommer naturligt cirkulerande antikroppar
mot både humana antikroppar (reumatoid faktor)
och mot djurantikroppar (heterofila antikroppar).
Om sådana antikroppar binder sig till analysanti-
kropparna i en immunometrisk analys, uppstår en
falsk signal (positiv interferens) eller också bloc-
keras signalen (negativ interferens). Provresultatet
blir därför antingen falskt för högt eller falskt för
lågt. Genom att modifiera analysantikropparna och
genom att tillsätta interferensblockerande substan-
ser i analysbufferten kan man reducera förekomsten
av sådan interferens. Vi kan dock inte eliminera
analysinterferens från heterofila antikroppar full-
ständigt. Det är därför mycket viktigt att både labo-
ratorieanställda och klinisk personal har kunskap
om analysinterferens, så att prover med misstänkt
analysinterferens kan utredas vidare.
Introduktion
I sjukvården är det ofta viktigt att noggrant kunna
mäta koncentrationen av olika proteiner i serum
eller plasma. Många biologiskt viktiga proteiner
förekommer dock endast i mycket låga koncen-
trationer, och detta begränsar valet av mätmetod.
Ofta är den enda praktiskt användbara metoden en
metod baserad på antikropper, där man utnyttjar
den exceptionellt starka bindningen mellan anti-
kropp och antigen för att bestämma proteinkon-
centrationen. Sådana antikroppsbaserade metoder
har tyvärr flera svagheter. En av svagheterna är
att biologiskt aktiva proteiner ofta är heterogena,
dvs att de förekommer i flera varianter. Sådana
varianter uppstår dels under proteinsyntesen genom
posttranslationella modifikationer och dels efter
proteinsyntesen genom degradering av proteaser.
Antikroppsbaserade metoder binder sällan till alla
de olika cirkulerande formerna av ett protein, och
provresultatet kanske därför inte stämmer med kon-
centrationen av biologiskt aktivt protein. Det upp-
står också standardiseringsproblem om andra anti-
kroppsbaserade metoder mäter andra cirkulerande
former av det samma proteinet. Vi kallar detta för
att två metoder har olika specificiteter.
Än mer allvarligt är att andra i serum eller plas-
ma förekommande ämnen kan påverka provresulta-
tet i positiv eller negativ riktning. Detta kallar vi för
interferens. Småmolekylära ämnen som bilirubin
och lipider kan ge interferens, men också stor-
molekylära ämnen som antikroppar. Antikroppar
mot antikroppar är alls inte ovanliga, och i denna
artikeln vill vi beskriva dem närmare, samt hur
man kan undvika analysinterferens om det skulle
råka finnas i provet. Figur 1 är en illustration av
hur en heterofil antikropp binder sig till en analy-
santikropp och ger en falsk signal, så kallad positiv
interferens.
Heterofila antikroppar och reumatoida fakto-
rer - definitionerna
Tyvärr har olika forskare använt olika terminologi,
och vi måste därför börja med några definitioner:
1.
Heterofila antikroppar är humana antikroppar mot
djurantikroppar. Reumatoida faktorer är humana
antikroppar mot humana antikroppar
(humana
autoantikroppar) (1). Antikroppar från djur och
människor är mycket lika varandra, och därför
binder en del heterofila antikroppar också humana
antikroppar och en del reumatoida faktorer också
djurantikroppar. Heterofila antikroppar och reu-
matoida faktorer överlappar altså varandra (2).
Överlappningen är också så stor, att många rutin-
analyser för reumatoid faktor faktiskt använder
analysantikroppar från djur, t.e.x kanin.
Interferens från heterofila
antikroppar i immunometriska analyser
Johan Bjerner och Kjell Nustad
Sentrallaboratoriet, Det norske radiumhospital
E-post: johan.bjerner@medisin.uio.no
