![]()
18
| 1 | 2006
Klinisk Biokemi i Norden
(Fortsat fra side 17)
kan inte upptäcka all interferens med en sådan non-
sensanalys, men vi skulle ändå vara långt tryggare
än i dag. Sådana nonsensanalyser kommer tyvärr
inte förrän den dag då sjukvården efterfrågar dem!
Dessförinnan kan vi inte lita blint på analysresultat,
utan undersöka allt vi tvivlar på en extra gång.
Misstänkt är:
1. Provsvar som inte överensstämmer med klinisk
information.
2. Svängande provsvar
3. Avvikande provsvar från samma patient på flera
analyser utförda på samma analysinstrument.
4. Olika provsvar direkt efter provtagning och efter
lagring av provet (komplementaktivitet som för-
svunnit).
5. Analyser på olika analysinstrument ger olika
resultat.
Vad gör man med ett prov som kan innehålla
interferens?
När man först har fattat misstanken om interferens
så finns det många möjligheter:
1.
Det viktigaste är att omgående meddela bestäl-
laren om att det kan finnas interferens i provet,
så att inte ett felaktigt provsvar kan skada pati-
enten!
2. Om man kan utföra samma analys med två olika
metoder eller analysinstrument, jämför svaren.
Kan man inte detta, skicka gärna provet till ett
laboratorium som använder en annan metod.
3. Gör en spädningskurva. Späd provet 1:2, 1:4
osv i nollmatrix og analysera igjen. Prover med
interferens uppvisar sällan linjära spädnings-
kurvor (5; 21), även om detta teoretisk inte kan
uteslutas.
4. Sätt värmeaggregerade musantikroppar till provet
og analysera igjen. Vi använder 30 ul värmeag-
gregerade (60 ºC i 10 min) musantikroppar 2 g/L
till 270 ul prov (detta ger en slutkoncentration
på 200 mg/L värmeaggregerade musantikroppar
i provet).
5. Fäll ut immunglobulinerna ur provet med poly-
etylenglykol (22). Denna metoden fungerar give-
tvis endast om proteinerna du skall mäta inte
fälls ut av polyetylenglykol…
6. Avlägsna alla immunglobuliner med kromato-
grafi (23).
Slutord
Interferens från heterofila antikroppar kan för några
analyter som hCG medföra allvarliga konsekvenser
för patienten (24; 25). För andra analyter är san-
nolikheten för patientskada liten. Ändå blir konse-
kvenserna av interferens alltid att precisionen min-
skar og att den kliniska informationen i provsvaret
förringas (26).
Dessutom kan interferens lura forskaren att dra
felaktiga slutsatser från forskningsresultaten. Det är
därför alltid en skyldighet för forskaren att förvissa
sig om analysmetodens riktighet.
Reference List
1. Levinson SS, Miller JJ. Towards a better
understanding of heterophile (and the like)
antibody interference with modern immu-
noassays. Clin Chim Acta 2002; 325 (1-2);
1-15.
2. Courtenay-Luck NS et al. Preexisting
human anti-murine immunoglobulin reac-
tivity due to polyclonal rheumatoid factors.
Cancer Res 1987; 47 (16); 4520-5.
3. Kricka LJ. Human anti-animal antibody
interferences in immunological assays. Clin
Chem 1999; 45 (7); 942-56.
4. Kaplan IV, Levinson SS. When is a heterop-
hile antibody not a heterophile antibody?
When is it an antibody against a specific
immunogen? Clin Chem 1999; 45 (5); 616-
8.
5. Bjerner J, Bormer OP, Nustad K. The war
on heterophilic antibody interference. Clin
Chem 2005; 51 (1); 9-11.
6. Bjerner J et al. Human heterophilic anti-
bodies display specificity for murine IgG
subclasses. Clin Biochem 2005; 38 (5); 465-
72.
7. DeNardo GL et al. Human antiglobulin
response to foreign antibodies: therapeu-
tic benefit? Cancer Immunol Immunother
2003; 52 (5); 309-16.
8. Karlsson R, Roos H. Reaction Kinetics. I:
C. P. Price og D. J. Newman red, Principles
and Practice of Immunoassay, London:
Macmillan Reference Ltd, 1997, 101-122.
9. Bjerner J et al. Testing and validating
