![]()
17
| 1 | 2006
Klinisk Biokemi i Norden
(Fortsætter side 18)
andra irrelevanta proteiner blir bortsköljda. Därefter
kan man tryggt använda antikroppar också från
komplementaktiverande klasser. Förmågan til kom-
plementaktivering varierar mellan djurart og anti-
kroppsklass/subklass. Antikroppar av IgG1-subklass
från mus aktiverar vanligtvis inte komplement,
medan musantikroppar från andra IgG-subklas-
ser gör det i varierende grad och därför inte bör
användas i immunometriska analyser före det första
tvättsteget (15).
Använder vi en musantikropp av IgG1-klass i en
analys, kan denna antikroppen därför inte aktivera
komplement direkt. Men, om heterofila antikropar
finns i provet, kan dessa binda sig til musantikrop-
parna. Sådana heterofila antikroppar är som nämnt
tidigare ofta av IgM-klass, och denna antikropps-
klassen är komplementaktiverande. Det saknas
studier på området, men både teori og våra egna
erfarenheter talar för att komplementaktivering
sker i förbindelse med att heterofila antikroppar
binder sig til analysantikroppar. Komplement i det
nytagna provet kan då täcka analysantikropparna
och förhindra att heterofila antikroppar binder en
tracer-antikropp. Komplementfaktorer kan alltså
dämpa interferens. Men, om provet innehåller höga
koncentrationer av analyt (det som skal mätas) kan
komplement också blockera bindingen av analyt
till analysantikropparna. Komplementfaktorer kan
alltså också ge ett falskt negativt resultat.
Komplementfaktorer är mycket känsliga för lag-
ring. Stora delar av komplementaktiviteten har
försvunnit ett par timmar efter provtagning, och
infrysning vid förstör helt komplementaktiviteten
(16).
Aktivering av komplement i provet kan både
öka och minska interferens från heterofila antikrop-
par. Komplementfaktorer är mycket känsliga för
lagring. Svängande resultat måste därför misstän-
kas vara interferens från heterofila antikroppar med
hithörande komplementaktivering.
Hur skall man åstadkomma analyser med lite
interferens?
Tre viktiga faktorer er buffertsammansättningen,
modifikation av analysantikropparna och val av
analysformat:
1. Genom att tillsätta antikroppar till analysbuf-
ferten, kan interferens undvikas om de hetero-
fila antikropparna binder sig till antikropparna
i bufferten i stället för till analysantikropparna.
Antikropparna som tillsätts till bufferten skall
vara irrelevanta, dvs att dessa antikroppar skall
komma från ett djur som inte är immuniserat.
Annars finns möjligheten att de tillsatta anti-
kropparna påverkar analysen. Antikroppar från
samma djurart som analysantikropparna är mest
effektivt, men av praktiska orsaker, musantikrop-
par är förhållandevis dyrt, väljer man oftast att
tillsätta en hög koncentration av billigare anti-
kroppar (ofta ko) tillsammans med en lägre kon-
centration av musantikroppar (17). Som nämnt
tidigare är dock heterofila antikroppar ofta av
IgM-klass och reagerar därför svagt med andra
antikroppar i lösning. Kemisk aggregering (18)
eller värmeaggregering (10), kan skapa aggregat
av antikroppar med flere bindingsmöjligheter.
Sådana aggregat blockerar heterofila antikrop-
par bättre.
2. Heterofila antikroppar binder sig oftast till Fc-
delen av antikroppar (10). Denna del av antikrop-
pen kan ofta avlägsnas utan att bindningsegen-
skaperna förringas. Genom att avlägsna Fc-delen
kan därför analysinterferens reduceras dramatisk
(10). Alternativet är att använda genteknologiska
metoder för att modfiera analysantikropparna.
Dessa kan humaniseras (19) eller förändras till
små antigenbindande enheter (single chain frag-
ment of variation – scFv) (20). Dessa modifierade
analysantikroppar uppvisar mindre interferens än
de nativa analysantikropparna.
3. Några analysformat är mindre känsliga för inter-
ferens än andra. Vi har haft god erfarenhet med
homogena metoder, där antikropp-antigenreak-
tionen sker i lösning (9). När analysantikrop-
parna inte tättpackas på en yta, minskas risken
för interferens.
När skall man misstänka interferens i provet?
Om man misstänker interferens är det ofta lätt för
laboratoriet att utreda om detta är fallet.
Det svåra
är att få misstanken!
Vi har oftast blivit kontaktade
när det har förekommit stora avvikelser. Vanligtvis
ger dock heterofila antikroppar inte stora avvikelser,
men små, dock kanske ändå betydelsefulla avvikel-
ser. Vi har tidigare rekommenderat att alla analyser
skulle utrustas med en irrelevant parallellanalys där
de två analysantikropperna har specificiteter mot
två olika proteiner. En sådan analys ger en signal
endast om provet innehåller interferens (12; 17). Vi
