![]()
32
| 3 | 2003
Klinisk Biokemi i Norden
Prosjektarbeide
Ansvarlig: Sverre Sandberg, fax +47 5558 6710, E-post:sverre.sandberg@isf.uib.no
U-Albumin med HemoCue® Urine Albumin
Arne Mårtensson (Arne.Martensson@EQUALIS.se)
Sammanfattning av en utprövning i regi av SKUP,
rapport SKUP/2002/18
Beskrivning av HemoCue Urine Albumin (HemoCue
UA)
HemoCue UA är ett mätsystem för bestämning av
albumin i urin på låg koncentrationsnivå. Bestäm-
ningen görs för att upptäcka tidiga tecken på kärlska-
da på patienter med diabetes och/eller hypertoni.
Systemet är avsett för patientnära screening och upp-
följning av låggradig albuminuri (även kallat mikro-
albuminuri). Mätsystemet består av HemoCue UA-
mikrokuvetter och HemoCue UA-fotometer som är en
speciellt anpassad fotometer.
När man mäter med HemoCue UA fyller man ky-
vetten med urin med hjälp av kapillärkraften. Prov-
volymen är 15 µL. Kyvetten placeras sedan i fotome-
tern. I kyvetten blandas prov och reagens genom att
kyvetten vibrerar kraftigt. Albumin från provet binds
till antikroppar mot albumin från reagenset. De bilda-
de albuminantikroppskomplexen orsakar en grumling
(turbiditet). Turbiditeten orsakar en absorbans som är
proportionell mot albuminkoncentrationen i provet.
Absorbansen mäts vid 610 nm. Inom 90 sekunder
visas U–Albumin-koncentrationen i fotometerns sif-
ferfönster. Mätintervallet är 10 – 150 mg/L. Lägre kon-
centrationer visas med ”LLL” och högre visas med
”HHH” i sifferfönstret.
Metod
HemoCue UA-resultaten har i denna utprövning jäm-
förts med dem som fås med två olika sjukhusmetoder,
Roches turbidimetriska metod på mångkanalsanalysa-
torn Roche Modular och Beckmans nefelometriska
metod på instrumentet Beckman Immage. Båda meto-
derna är ackrediterade och godkända av den ameri-
Norsk Akkreditering har også laget en veiledning til
applisering av 17025-standarden i klinisk biokjemi
(NA Dok. 48a) [6]. Der står det (pkt. 5.5):
Helst bør
man beregne den totale måleusikkerheten ut fra usik-
kerheten i alle enkeltelementene. Innen klinisk kjemi
kan det være vanskelig, fordi man ikke nødvendigvis
kjenner alle elementene og/eller mangler nøyaktige
estimat av usikkerhetene i alle elementene. I slike til-
feller bør laboratoriet som et utgangspunkt empirisk
bestemme måleusikkerheten ut fra repeterbarhets- og
reproduserbarhetsundersøkelser, og i tillegg så langt
det er mulig, gjøre forsøk på å estimere de viktigste
bidragene til den totale usikkerheten.
Etter min mening, har ILAC og Norsk Akkreditering
realistiske holdninger til spørsmålet om måleusik-
kerhet. En rigorøs applisering av GUM er ikke nød-
vendig.
Referanser
1. Petersen PH, Jørgensen L, Jensen E, Kynde K,
Brandslund I, Sandberg S, Stahl M. Er GUM ska-
delig? – eller blot overflødig? Klin Biokem i
Norden 2003; 15: 27-31.
2. Guide to expression of uncertainty in measure-
ment. ISO: Geneva 1995.
3. EN/ISO 15189:2003. Medical laboratories –
Particular requirements for quality and compe-
tence. ISO: Geneva 2003.
4. EN ISO/IEC 17025:1999. General requirements
for the competence of testing and calibration
laboratories. ISO: Geneva 1999.
5. ILAC-G17:2002. Introducing the Concept of
Uncertainty of Measurement in Testing in
Association with the application of the Standard
ISO/IEC 17025. ILAC: Rhodes (Australia) 2002.
6. NA Dok. 48a. Klinisk kjemi. Norsk Akkreditering:
Kjeller (Norge) 2001. Finnes på www.justervese-
net.no.
