gen användas av de doktorer som är specialise–
rade på thyroideasjukdomar. Nu används ofta T3
för att visa att «läroboken har rätt» när den säger
att patienter som är allvarligt sjuka kan ha lågt T3.
Det påverkar dock ej behandlingen. Man skulle
kunna vända på resonemanget och säga att det är
ej meningsfullt att beställa T3 på allvarligt sjuka
patienter då resultatet är svårtolkat. Helst bör man
ej beställa några thyroideaprover på allvarligt
sjuka patienter.
Finland varit ett föregångsland vad gäller CRP
och har fortfarande högre CRP användning än
övriga nordiska länder.
Ä
ven om den stora
ökningstakten av CRP användning är passerad så
har vi en fortsatt försiktig ökning vilket gör att vi
kanske kommer att närma oss de fmska värdena,
men det är tveksamt om vi kommer att nå så högt
inom de närmaste åren. Om CRP slår igenom som
markör i samband med hjärtinfarkt kan vi dock
förvänta oss en betydande ökning.
CRP är en mycket bra markör för infektioner
och bör därför vara flitigt använd kanske framfö–
rallt i primärvården, såsom man gör i Finland, vil–
ket förklarar den höga CRP kvoten från Kuopio.
Något som är viktigt med CRP analyserna (i lik–
het med andra analyser) är att resultatet påverkar
behandlingen. Det skall inte bara tas som rutin i
samband med övre luftvägsinfektioner. För att
man skall ha någon glädje av analysen skall resul–
tat finnas tillgängligt före dess att patienten är får–
digundersökt och fått sitt recept i handen.
Användningen av CRP är därför beroende av hur
vårdenheten är organiserad. De nationella skillna–
derna kan därför eventuellt återspegla hur sju–
kvården är organiserad och kan därför vara väl
avpassad till verksamheten i respektive land.
Det finns många personers som har hyperparat–
hyroidism, hypothyreos och diabetes utan att veta
om det. Prevalensen av hyperparathyroidism
respektive hypothyreos kan uppskattas till cirka
l
%
hos individer över 40 år. Detta är en hög siffra
för sjukdomar som ger upphov till en försämrad
livskvalitet. Samtidigt är dessa tillstånd ofta svåra
att kliniskt misstänka och diagnostisera. Det är
därför viktigt att aktivt leta efter dessa sjukdoms–
tillstånd. Vi bör därför vara frikostiga med Ca,
TSH och glukos analyser för att hitta dessa pati–
enter.
20
En kalciumanalys kostar ca 10 kronor. Det
skulle matematiskt innebära att analyskostnaden
för varje funnen hyperparathyroidism är ca l 000
kr. Bland sjuka patienter bör frekvensen vara
högre än befolkningen i övrigt. Det talar för att
det bör vara värt att kontrollera kalcium om det
inte är undersökt under det senaste 1-2 åren. Vi
har sett att en motsvarande rekommendation i pri–
märvården i Uppsala län resulterade i att man
beställde fler kalciumanalyser och fann flera pati–
enter med tidigare okänd hyperparathyroidism.
Vid en svensk undersökning av 250 slumpvis
utvalda friska personer mellan 20 och 80 år så
farm man två fall av hyperparathyroidism genom
att mäta serum kalcium (4). Det borde också vara
värt att ta TSH med 3-5 års intervall hos patienter
över 45 år för att finna fler individer med hypot–
hyreos.
Vi har tidigare gjort en kalkyl för besparingen
av att ändra provtagningsmönstret vid sju svenska
sjukhus (2). En sänkning av ASAT/ALAT kvoten
till 0,25 skulle innebära en minskad kostnad på 3
miljoner kr. En sänkning av Bilirubin/ALAT till
0,25: 1,8 miljoner
kr;
LD/ALAT till 0,05: 0,9 mil–
joner kr; garnma-GT/ALAT till 0,20: 0,5 miljoner
kr; Kreatinin/Kalium till 0,5: 5 miljoner; T3/TSH
till 0,1 : 2,5 miljoner; fT4/TSH till 0,25: 7 miljo–
ner. Ser vi till hela Sverige skulle detta motsvara
en besparing på ca 150 miljoner kronor/år. Om vi
ser till hela norden och lägger till ytterligare ana–
lyser (5,6) så är besparingspotentialen över 0.5
miljard SEK. Dessa pengar skulle kunna under–
lätta införandet av alla de nya analyser som kom–
mer att efterfrågas under det närmaste årtiondet.
Nils Tryding har under många år arbetat med att
försöka förändra provtagningsmönstret i Sverige.
För detta ändamål har han tagit fram en lista med
nyckeltal som använts i flera studier med goda
resultat. Dessa nyckeltal finns tillgängliga på
internetför intresserade (5,6).
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att det
finns stora skillnader mellan de jämförda sjukhu–
sen. Inget land är bra på alla områden vilket gör
att vi alla har möjligheter att utveckla använd–
ningen av laboratorieanalyser och därigenom få
en effektivare användning av de kliniskt kemiska
analyserna i respektive land.
Klinisk Kjemi i Norden l, 2001
