26 |
Klinisk Biokemi i Norden · 2 2018
Normalvärden för 80-åriga män och kvinnor
bosatta i Uppland
Johanna Helmersson-Karlqvist, Peter Ridefelt, Lars Lind och Anders Larsson
Institutionen för Medicinska Vetenskaper, Uppsala Universitet, Akademiska Sjukhuset, Uppsala
De flesta referensintervall är baserade på individer i
arbetsför ålder dvs oftast i intervallet 18-65 år. Även
om de flesta patienter som söker sjukvård är äldre så
har vi ofta sämre underlag för referensintervallen i
denna grupp. Här är därför en sammanställning av
normalvärden för 80-åriga män och kvinnor boende
i Uppland som komplement till de vanliga referens-
intervallen.
Värdena är baserade på PIVUS (
Prospective Investi-
gation of the Vasculature in Uppsala Seniors
) kohorten
som är en populationsstudie i Uppland. Mellan 2001
och 2004 undersöktes 1016 upplänningar (50 % kvin-
nor och 50% män) när de fyllde 70 år. Dessa individer
blev mycket noggrant karakteriserade med avseende
på riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdomar, kärlfunktion,
hjärtfunktion samt genomgångna sjukdomar inklusive
hjärt-kärlsjukdomar. Kohorten har sedan undersökts
ungefär var femte år och allteftersom personerna
blivit äldre så har gruppen minskat. Vid 80 års ålder
undersöktes gruppen och då analyserades också ett
antal vanliga kliniskt kemiska analyser. Dessa värden
har använts för att beräkna normalvärden i gruppen
efter exklusion av patienter med diabetes. Totalt fanns
det prover från 531 personer. Vid 80 års ålder är det
närmast ”normalt” att äta någon typ av medicin eller
ha någon form av kardiovaskulär sjukdom. Det är en
återkommande diskussion kring hur man väljer ut
äldre individer för att beräkna normalvärden då äldre
personer i regel har sjukdomar och/eller står på någon
eller några mediciner. Antingen exkluderar man dessa
och får en väldigt liten grupp kvar som man då kan
ifrågasätta om den är representativ för populationen,
eller också tar man med ej helt friska individer. Vi
har valt att presentera referensintervall baserat på hela
population respektive den grupp som ej hade någon
känd kardiovaskulär sjukdom. För att analysera om
det var några signifikanta skillnader mellan hela grup-
pen och de som ej hade någon känd kardiovaskulär
sjukdom så använde vi oss av Lahti et al:s metod (1).
Metoden användes också för att jämföra normalvär-
dena med referensintervallen från NORIP (2).
Referensintervallsgränser beräknade efter exklu-
dering av kvinnor med kardiovaskulär sjukdom upp-
visade inga signifikanta skillnader för någon av ana-
lyserna jämfört med alla kvinnor i gruppen. För män
så medförde exkludering av män med kardiovaskulär
sjukdom en signifikant förändring av övre referens-
gränserna för kreatinin och cystatin C mätt som
koncentrationer och motsvarande beräknande GFR-
värden för dessa markörer. Exkluderingen av mänmed
kardiovaskulär sjukdom medförde också signifikant
förändring av övre gränsen för amylas och urea hos
män. Cystatin C, kreatinin och urea är alla starkt
kopplade till GFR och det finns en stark association
mellan reducerad GFR- och kardiovaskulär morbiditet
och mortalitet. Det är därför inte helt förvånande att
exkludering av individer med kardiovaskulär sjukdom
kan påverka just dessa analyser.
I de flesta fall är det dock mycket små skillnader
mellan hela gruppen och den subgrupp som ej har
någon känd kardiovaskulär sjukdom. Vi tycker därför
att när värdena är lika (med och utan kardiovaskulär
sjukdom) är det bättre att även inkludera de individer
som har kardiovaskulär sjukdom i referenspopula-
tionen.
Analyserna utfördes med hjälp av en Mindray
BS380 analysator. Referensintervallen beräknades
med hjälp av bootstrap metodik och RefVal 4.0.
För närmare detaljer om vilka reagens och instru-
ment som användes se:
Helmersson-Karlqvist J, Ridefelt P, Lind L, Larsson
