34 |
Klinisk Biokemi i Norden · 2 2018
vet vilket intervall som PK resultatet bör hamna
inom. De patienterna får resultaten snabbt och man
behöver inte oroa sig om postgången eller hur man
skall få tag på resultatet och nästa veckas ordination
när man är i sommarstugan. Det är däremot mindre
bra att få se ett PSA värde på tex 500 ug/L vilket starkt
talar för spridd prostatacancer utan att ha någon att
diskutera detta med. Det här är extremvarianter, men
det visar på komplexiteten i hur vi skall ställa oss
till hantering av ovidimerade resultat. Vi har i dag
inga möjligheter att säga att man bara får se vissa av
laboratoriesvaren ovidimerade men att vissa analyser
enbart synliggörs efter vidimering. Det är nog mindre
sannolikt att det kommer att vara möjligt att göra så
inom överkomlig framtid så vi får nog leva med en
allt eller inget situation. Det innebär att behandlande
läkare också måste ta ansvar för cancerbeskeden och
att de resultaten följs upp snabbt. Det håller inte att
lägga skulden på patienten för att han/hon valde att
även titta på ovidimerade svar. Problemet är att den
patient där man misstänker cancer ofta är väl medve-
ten om detta och sannolikt är mycket mer motiverad
och tittar oftare i den elektroniska journalen än den
behandlande läkaren. Det gör att patienten oftast
kommer se svaren innan doktorn hinner göra det.
Vi på laboratoriet har också en ansvar för den här
situationen och måste också fundera om vi kan göra
mer/annorlunda för att undvika negativa effekter av
obehagliga besked utan att ha någon att diskutera
detta med.
Att patienten ser de ovidimerade svaren och att det
tydligt framgår att de är ovidimerade kan också få
effekter som vi i dag inte riktigt kan överblicka. Förr
kunde doktorn skylla på laboratoriet och säga att det
tog en vecka innan laboratoriet utfört Hb analysen.
Numera så ser patienten det ovidimerade svaret 2 min
efter att det är godkänt på laboratoriet. Sedan hör
man från patienter att svaren inte vidimerats förrän
några veckor senare. Det kan väcka en del ”dåliga
vibrationer” hos patienterna när de varit och lämnat
ett för patienten viktigt prov och sedan är doktorn
inte mer intresserad än att det tar ett par veckor innan
han/hon tittar på resultatet. Bryr sig inte doktorn om
mig? Ännu så länge har vi inte diskuterat detta, men
en rimlig konsekvens är nog att det blir ett tryck på
den behandlande läkaren att snabbare följa upp och
vidimera laboratorieresultat. Ur ett laboratorieper-
spektiv är det positivt att doktorn tittar på resultaten
av de analyser som beställts. Enligt amerikanska
studier finns det klara indikationer på att man ald-
rig tittar på en del av de rapporterade resultaten. Det
fanns bland annat en studie som visade att ca 10% av
HbA1c resultat över 120 mmol/mol inte hade resul-
terat i någon medicinsk åtgärd inom en månad. Har
man ett HbA1c värde över 120 borde det ha åtgärdats
snarast och en underlåtenhet att göra det inom en
månad tyder på att man antingen inte läst resultatet
eller inte fattat vad det innebär. Jag vet inte riktigt
vilket av alternativen som är sämst.
Införandet av möjligheter för patienten att själv läsa
journalen skulle alltså kunna leda till att beställarna
snabbare tittar på laboratorieresultaten. Det skulle
teoretiskt kunna få andra effekter också. Om doktorn
tycker att han/hon har svårt att vidimera alla resultat
skulle man kunna tänka sig att det blir en sekreterare
som vidimerar eller också skulle det kunna gå mot
mer patientnära analysverksamhet där analyserna
utförs medan patienten är på plats och man direkt
kan diskutera resultaten. Vi får väl se vilka effekter
som patientens tillgång till journalen ger upphov till.
Hittills har det mest varit en oro före införandet, men
ganska lite kommentarer efter införandet.
Kanske man kan tolka det som: Hälsan tiger still.
Referenser
1. Ortega Egea JM, González MV, Menéndez
MR. eHealth usage patterns of European
general practitioners: A five-year (2002–
2007) comparative study. Int J Med Inform
2010;79:539-53.
2. Ross SE, Todd J, Moore LA, Beaty BL, Wittev-
rongel L, Lin CT. Expectations of patients and
physicians regarding patient-accessible medi-
cal records. J Med Internet Res 2005; 7(2).
3. Scandurra I, Jansson A, Forsberg-Fransson
ML, Ålander T. Is ‘online patient access to
health records’ a good reform? – Opinions
from Swedish healthcare professionals differ.
Procedia Comput Sci 2015; 64, 964-968. doi:
10.1016/j.procs.2015.08.614
4. Aretakis A, Svedenman I. Effekter för sjuk-
vårdspersonal efter införandet av Min jour-
nal via nätet i Uppsala län. En interpreta-
tiv studie. C-uppsats, Uppsala Universitet
2015.
/
diva2:900629/FULLTEXT01.pdf
