![]()
11
| 3 | 2010
Klinisk Biokemi i Norden
finns också mindre bioteknikföretag och forskningsin-
stitut som Icelandic Heart Association. Det är en forsk-
ningsinstitution finansierad av National Institute of
Aging i USA. Med eget lab för rutinanalyser som ingår
i studien. Där jobbar jag en dag i veckan.
Q: Hur är rekryteringen?
A: Det behövs nu. Jag är själv yngst bland de aktiva.
Flera har nyligen gått i pension.
Q: Hur kom du själv till klinisk kemi?
A: Jag träffade Per Venge i Chicago 1993 på en middag.
Han berättade om möjligheten att forska. Då jobbade
jag inom reumatologin i Uppsala. Det lät intressant.
Så jag fick ett vikariat och blev sen ST-läkare. 1998
återvände jag och familjen till Island. Men jag kom
tillbaka till Uppsala 1999 för att disputera. Och jag har
hållit kontakten sedan dess.
Q: Vad forskade du om?
A: Eftersom jag jobbat som reumatolog fick jag en sär-
skild nisch vid sidan av astmaforskningen på Pers lab.
Jag forskade i ett projekt om aktivering av neutrofila
celler och monocyter vid reumatoid artrit.
Q: Vad betyder NFKK för dig?
A: Jag tänker på olika samarbeten. Projekt som NORIP
som väl är det största projektet som NFKK gjort. Det
blev mycket bra. Men också på alla kontakter som
skapas. Jag är med i redaktionen för Klinisk Biokemi i
Norden. Det betyder mycket för mig.
Q: Är det lätt att vara isländska i det nordiska samar-
betet?
A: Det är det. Det är lite exotiskt. Jag får ibland frågor
om tips inför semesterresor till Island. Det är trevligt och
sådana tips ger jag gärna!
Q: Vad betyder Island för dig?
A: Jag älskar Island! På Island finns min familj. Jag
älskar att vandra över fjäll och glaciärer. Sen stickar
jag isländska tröjor. Då kopplar jag av, slappnar av,
glömmer tid och problem. För mig är Island hemma.
Uppsala var fint och jag trivdes där. Men det är inte
hemma där. Jag kan inte kulturen och språket som jag
kan därhemma.
Q: Vad är nackdelarna med Island?
A: Isländska samhället har varit hektiskt, materialis-
tiskt, lite mycket för min smak. Nu när det är kris är det
andra värden som prioriteras. Man tar det lugnare och
tar bättre hand om varann. Det är skönt.
Q: Vad blir det svåra med att leda NFKK?
A: Jag är inte orolig, ligger inte sömnlös. Det har jag
lärt mig med tiden. Jag gör det jag vill göra. En naturlig
prioritering. Jag har aldrig känt mig oersättlig. Jag kan
koppla av. Det räcker med en helgs vandring!
Q: Varför ser du så fransk ut?
A: Jag liknar min far och min farmor. Hon föddes på slu-
tet av 1800-talet. Under flera århundraden har många
franska och spanska fiskare fiskat i havet norr och öster
om Island. Ibland blev de strandsatta på Island. Det
finns nog franska gener i familjen från den tiden.
Barðsnes, Island. Foto: Ingunn Þorsteinsdóttir.
