![]()
6
| 3 | 2010
Klinisk Biokemi i Norden
(Leder fortsat fra side 4)
Jag skrev en ledare i KBN för ett par år sedan om det
ständigt ökade antalet mätningar överallt på klinisk
kemiska laboratorier i Norden. Island hade närmest
identisk utveckling fram till oktober 2008 då Islands
tre största banker gick i konkurs och landets hela eko-
nomiska system rasade. En av följderna har varit stora
besparingar inom hela den offentliga sektorn, inklusive
sjukvården. Samtidigt har kostnadsmedvetenheten hos
den isländska allmänheten ökat påtagligt. Det märks
både i det privata och på arbetsplatserna. Lönerna
både inom den offentliga och privata sektorn har varit
frusna sedan början av 2009. Landspítalinn, landets
största sjukhus, liksom alla andra offentliga inrätt-
ningar lever under stora och växande sparkrav. Det
är långtifrån en enkel sak att uppfylla alla dessa krav,
särskilt eftersom den isländska kronan har halverats
i värde och utrustning och driftsmaterial till övervä-
gande delen inhandlas från utlandet.
Alla har nu blivit oerhört varse sjukvårdens kost-
nader, och våra kliniska kollegor har fått stora direkta
besparingskrav medan Laboratoriemedicin och Bild-
medicin har fått indirekta sparkrav. Sjukhusledningen
har krävt att antalet mätningar skall minska med 15%
år 2010 jämfört med året innan. Klinikcheferna bär
ansvaret för kostnadsminskningen.
Landspítalinns IT-avdelning har utvecklat ett dator-
program som löpande mäter och rapporterar anta-
let mätningar inom klinisk kemi, hematologi, bak-
teriologi, virologi och immunologi. Information ges
också om individuella mätningarnas kostnader/priser.
I programmet finns också rapporter över hur avdel-
ningar och enskilda doktorer använder mätningarna.
Enskilda läkare inom sjukhuset kan se sitt beställnings-
mönster, men än så länge inte andras. Klinikcheferna
har befogenheter att övervaka de beställningsmönster
som den egna avdelningens läkare uppvisar. Med sin
detaljerade kunskap om verksamheten kan klinikche-
fen göra en rimlighetsbedömning av enskilda läka-
res beställningsmönster. Erfarenheten hittills visar att
detta mycket smidiga verktyg ger förutsättningar för
uppföljning av sjukhusledningens mål om att minska
det antal mätningar som används i sjukhusets verk-
samhet. Primärvården har självklart besparingskrav
och samma program underlättar också för läkarna att
följa hur de använder laboratorieundersökningar.
Sjukhuset har publicerat kliniska vägledningar om
hur olika mätningar bör användas. På intensiven gäl-
ler nya instruktioner om provtagningsmönster och
klinikchefen för avdelningen för gastroenterologi har
publicerat vägledningar om användningen av lever-
prover. Nya kliniska riktlinjer gäller även för använd-
ningen av CRP.
Produktionsstatistiken för Landspítalinns laborato-
rium för Klinisk kemi ger många skäl till eftertanke.
Redan i november 2008, månaden efter att bank-
krisen slog till på Island, började antalet mätningar
att minska. Fram tills dess hade vi en ständig ökning
varje år. Redan året 2009 var antalet nere på 2007- års
nivå. De fyra första månaderna av 2010 har antalet
mätningar minskat ytterligare, och det ser ut som
sjukhusledningens mål om 15% färre analyser 2010
jämfört med 2009 kan komma att nås. Under samma
tidsperiod har liknande minskning av undersökningar
ägt rum inom sjukhusets andra laboratoriespecialite-
ter. Antalet bildmedicinska undersökningar har också
minskat med 8% de fyra första månaderna i år jämfört
med förra årets. Samtidigt förkortas inläggningsti-
derna ytterligare.
Det är förstås först vid årets slut som vi med rimlig
säkerhet kan säga om en minskning på 15% på årsbasis
uppnås. Flera studier visar att kliniska vägledningar ger
störst effekt i början men att effekten klingar av med
tiden. Frågan är således om de nuvarande effekterna
blir temporära eller varaktiga.
Minskar åtstramningen och det minskade antalet
mätningar sjukvårdens kvalitet? Det är förstås enkelt
att ge sig på de delar av sjukvården som är lättast att
mäta – Laboratorie- och Bildmedicin. Borde man
inte heller minska antalet av de undersökningar som
har sämre diagnostiska egenskaper men snarare öka
antalet av andra i stället för att ställa upp ett generellt
nedskärningsmål på 15%? När det dras ner på labora-
torieundersökningar ökar förstås riskerna att viktiga
diagnoser överses som thyreoidea, parathyreoidea,
diabetes, infektions- och inflammationssjukdomar –
för att nämna några.
I svåra tider är enkla och mätbara mål avgörande.
I det ljuset accepterar jag ett årligt och allmänt bespa-
ringsmål på 15%. Det gäller nu ännu mer än tidigare
att öka kostnadseffektiviteten. Behöver sjukvården
alltid ta alla de leverprover som ingår i en traditionell
leverprofil? Nej absolut inte! Behövs mätning av CRP
på akuten hos alla patienter med uppenbara infek-
tioner? Behövs uppföljning varje dag med CRP hos
inneliggande patienter med infektioner? Budskapet nu
är om möjligt ännu viktigare än tidigare: laborera rätt
och lagom!
