![]()
8
| 4 | 2008
Klinisk Biokemi i Norden
ApoM är ett nyupptäckt apolipoprotein som hör till
proteinfamiljen lipokaliner. Nivån av apoM i plasma
korrelerar väl med kolesterol, är något sänkt vid insu-
linberoende diabetes och sjunker även vid inflamma-
tion. Musstudier har indikerat att apoM kan skydda
mot utvecklingen av ateroskleros men hos människa
tycks apoM-nivån i plasma inte vara kopplat till kar-
diovaskulär risk.
Biokemi
Apolipoprotein M (apoM)
beskrevs för första gången år
1999.[1] Proteinet isolerades
ursprungligen från kylomikroner
men återfinns i alla lipoprote-
inklasser och är normalt främst
associerat med HDL. ApoM
består hos människan av 188
aminosyror och har, till följd av
variationer i glykosylering, en molekylvikt av 20–25
kilodalton. ApoM uttrycks i levern samt, i mindre
utsträckning, njuren. Koncentrationen i plasma är ca
0,9 µM eller 23 mg/l.
Denna fördelning till HDL kan under vissa beting-
elser ändras. Hos en patient med Tangiers sjukdom
och därmed mycket låga HDL-nivåer i plasma åter-
fanns apoM främst i LDL-fraktionen. Plasmanivån
av apoM var hos denna patient kraftigt sänkt, till ca
40% av normal nivå. En motsvarande sänkning ses
även hos möss med mycket låga HDL-nivåer till följd
av apoA1-brist. Då dessa möss uppvisar normala
mRNA-nivåer är sannolikt den låga koncentratio-
nen i plasma en följd av förkortad halveringstid. En
omfördelning av apoM ses även hos hyperlipemiska
möss med LDL-receptorbrist eller apoE-brist, där
apoM huvudsakligen associerar med den patologiskt
ökade lipoproteinklassen (LDL respektive VLDL).[2]
Ovanlig egenskap
En mycket ovanlig egenskap hos proteinet är att det
Aktuell avhandling
ApoM – ett protein med flera ansikten
Olof Axler, Klinisk kemi, Universitetssjukhuset MAS, Malmö
Olof.axler@med.lu.se
exporteras till plasma utan att signalpeptiden klyvts
av i samband med transporten in i det endoplasma-
tiska retiklet. Detta är mycket ovanligt och har endast
beskrivits för två andra proteiner, båda i huvudsak
HDL-associerade: paraoxonas (PON) 1, och hapto-
globinrelaterat protein (HPR). Inget av dessa protei-
ner uppvisar i övrigt någon släktskap med apoM och
associerar inte heller till samma HDL-subfraktion
som apoM. Den hydrofoba signalpeptiden är nöd-
vändig för att apoM skall binda till lipoproteiner.[3]
Proteinet filtreras i själva verket snabbt ut i glomeruli
hos råttor med ett transgent uttryckt version av apoM
där en punktmutation leder till att signalpeptiden
istället klyvs av enligt normalt mönster.[4]
ApoM är ett lipokalin
ApoMhör till proteinfamiljen lipokaliner. Lipokaliner
är små, extracellulära proteiner med låg homologi
vad gäller aminosyrasekvens men starkt bevarad
tertiärstruktur, där ett antiparallelt betaflak är vikt
till en form liknande ett kaffefilter. Detta skapar en
hydrofob ficka och många lipokaliner fungerar som
transportörer av lipofila substanser. (Namnet på
proteinfamiljen är sammansatt av grekiskans ”lipos”,
fett, och ”kalyx”, bägare.) Såväl retinol som retinol-
syra har visats kunna binda till apoM in vitro.[5]
Den fysiologiska relevansen är dock tveksam då ett
annat lipokalin, retinolbindande protein, har såväl
högre affinitet som högre plasmakoncentration och
har experimentellt visats transportera så gott som all
retinol i plasma. Någon fysiologisk ligand för apoM är
således ännu inte känd. Ingen experimentellt bestämd
struktur föreligger heller ännu för apoM, men en
prediktiv modell för proteinet baserad på två andra
lipokaliner har presenterats (omslagsbilden).[6]
ApoM och inflammation
ApoM uttrycks i huvudsak i levern och, i mindre
utsträckning, njuren. Genen för apoM ligger i det
sk major histocompatibility complex (MHC) vilket
