18 |
Klinisk Biokemi i Norden · 3 2020
Jakten på den försvunna spiralen.
Hur kan laboratoriet bistå?
Torbjörn Åkerfeldt
1
, Matts Olovsson
2
, Anders Larsson
1
, Kim Kultima
1
1
Klinisk kemi och farmakologi, Akademiska sjukhuset, Uppsala och Institutionen för
medicinska vetenskaper, Uppsala universitet, Uppsala
2
Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Uppsala universitet, Uppsala och Kvinnokliniken,
Akademiska sjukhuset, Uppsala
Hormonspiraler somutsöndrar levonorgestrel anses
generellt vara ett bra och säkert preventivmedel.
Dessvärre förloras cirka fyra procent av de insatta
hormonspiralerna, ofta genom att kvinnan blöder
ut spiralen, ibland utan att märka det. Ungefär
två promille av spiralerna hamnar i samband med
insättning dock utanför livmoderhålan, som regel då
i bukhålan, ett potentiellt farligt tillstånd som trots
bilddiagnostik inte alltid är helt enkelt att diagnos-
ticera. Vi har därför utvecklat och implementerat
enmasspektrometrisk rutinanalys av levonorgestrel
i serum i syfte att underlätta utredningar av för-
svunna hormonspiraler.
Bakgrund
Hormonspiralerna Mirena®, Jaydess®, Kyleena® och
Levosert® används uppskattningsvis av mer än
200.000 kvinnor i Sverige. Vanligaste indikationen
är som preventivmedel, men de används även vid
rikliga menstruationer (menorragi) och som gestagen
vid östrogensubstitution till kvinnor i klimakteriet.
Dessa hormonspiraler ligger normalt i livmoderhålan
och utsöndrar hormonet levonorgestrel som hindrar
livmoderslemhinnan att proliferera. Hormonet släpps
ut och verkar lokalt, men en mindre del tas upp i
cirkulationen där levonorgestrel återfinns i mycket
låga koncentrationer.
Ibland återfinner man inte hormonspiralen på
sin förväntade plats, i livmoderhålan. Antingen har
kvinnan blött ut den, eller så kan livmodern eller
livmoderhalsen perforerats i samband med insätt-
ning och spiralen återfinns då som regel någonstans
i bukhålan. Detta sker uppskattningsvis i 150 fall
per år i Sverige, baserat på europeiska data att 2,1
promille av insättningarna leder till livmoderperfo-
ration (1). Sitter livmoderinlägget kvar på rätt plats
i livmodern är den lätt att se med transvaginalt
ultraljud, speciellt om spiralen är utrustad med en
silverring. Ligger den i fri bukhåla kan det krävas
bilddiagnostisk metodik för att lokalisera den (CT-
buk eller MRT-buk). Trots att spiralen innehåller
barium kan den i enstaka fall vara svår att finna
med röntgen, och därmed kan man inte med 100%
säkerhet utesluta kvarvarande spiral vid negativ
radiologisk undersökning. I vissa fall (graviditet) vill
man undvika radiologiska metoder. Finns livmode-
rinlägget i fri bukhåla hämtas det ut via laparoskopi.
WHO rekommenderar att alla migrerade spiralarer
ska tas bort, eftersom cirka 15% av fallen kommer
ge invärtes skador (2). Spiralen kan lägga sig invid
tjocktarm (40% av fallen), tunntarm (20%) eller rek-
tum (20%), men även exempelvis urinblåsa. Speciellt
hos gravida kvinnor är det viktigt att extrauterina
hormonspiraler hittas och avlägsnas.
Tidigare har forskningslaboratoriet på Kvinnokli-
niken, Akademiska sjukhuset, servat hela Norden
med analys av levonorgestrel i serum/plasma för att
avgöra om livmoderinlägget finns kvar i kvinnans
kropp eller inte, så idén att i utredningsfall analysera
levonorgestrel i blodbanan är inte ny. De använde en
egenutvecklad RIA-metod, men det visade sig besvär-
ligt att upprätthålla drift och mätkvalitét över tid,
varför de kontaktade Klinisk kemi och farmakologi,
