Klinisk Biokemi i Norden · 2 2016
| 41
en del praktiska nackdelar. Den är relativt arbetsin-
tensiv (dyr) och vi har lite olika instrumenteringar på
laboratorierna vilket sannolikt innebär att resultaten
skiljer sig åt emellanåt, framförallt om vi ser det ur ett
internationellt/Europeiskt perspektiv (4). Vi har stora
geler, vi har små geler, vi har silverfärgningar, vi har
immundetektion med anti-IgG (och något lab även
anti-IgM) och sannolikt olika antikroppsreaktiviteter
över tid. Det gör att det finns en hel del utrymme för
interlaboratorievariation vad gäller själva analysen.
Sedan har vi säkert en del variation i bedömningen
som tex hur kraftiga banden skall vara för att kallas
oligoklonala band och hur många band som krävs för
att det skall kallas oligoklonalt. Sannolikt svarar de
flesta laboratorier finns/finns inte oligoklonala band
möjligen med tillägg som svaga respektive tydliga
band dvs vi ger sparsamt med kvantitativa data om de
oligoklonala banden. Man kan givetvis undra om en
kvantifiering av styrkan i oligoklonaliteten har något
kliniskt värde men det är inte orimligt att det skulle
kunna ge viss tilläggsinformation. Sammantaget så
finns det möjligheter att utveckla/förbättra diagnos-
tiken av oligoklonala band i cerebrospinalvätska.
Det finns tidigare publikationer där man använt
ELISA, nefelometri och turbidimetri för att mäta fria
lätta kedjor i cerebrospinalvätska. Beroende på den
instrumentering vi har på de nordiska laboratorierna
och antalet prover per vecka så är ELISA metodiken
inte särskilt praktisk. I Norden används numera både
nefelometri och turbidimetri för analys av fria lätta
kedjor i plasma. En del nordiska laboratorier använ-
der reagens från Siemens och en del reagens från
Binding Site för analys av fria lätta kedjor i plasma.
Det vore fördelaktigt om man skulle kunna använda
samma reagens även för cerebrospinalvätska. Utifrån
tidigare publikationer i PubMed så förefaller både
Siemens och Bindings Site reagens fungera för ända-
målet och jag har svårt att utifrån publikationerna
bedöma om någon av dem är bättre än den andra för
analys av kappakedjor i cerebrospinalvätska.
Presslauer et al., jämförde oligoklonala band med
fria kappakedjor som diagnostiska markörer för MS
(5). Totalt omfattade studien 438 patienter varav 70
med MS. Av de 70 patienterna hade 67 förhöjt kap-
paindex medan 64 patienter hade oligoklonala band
och 64 patienter ökat IgG index. Specificiteten för
kappakedjor (0,86) var något lägre än för oligoklonala
band (0,92) men klart högre än för IgG index (0,77).
Samma grupp har också nyligen publicerat en mul-
ticenterstudie där man åter jämfört fria kappakedjor
med oligoklonala band och där man fann en god sen-
sitivitet och specificitet för fria kappakedjekvoten (6).
Användningen av kappakedjor för att tidigt diag-
nosticera MS studerades också av Senel et al. (7).
De mätte fria kappakedjor med ELISA-metodik
och beräknade en kvot mellan cerbrospinalvätska
och serum. Studien visade att kappakvoten hade ett
något högre positivt prediktivt värde respektive en
något lägre prediktivt värde jämfört med oligoklo-
nala bandmönster för att prognosticera utveckling av
MS hos patienter med misstänkt MS. Sammanfatt-
ningsvis förefaller fria kappakedjekvoten ha ungefär
samma specificitet och sensitivitet som oligoklonala
band.
Flera av laboratorierna i Norden har satt upp fria
lätta kappa och lamda kedjor som del i M-komponent/
myelomdiagnostiken. Det gör att flera av laboratori-
erna har metoderna uppsatta för i första hand plasma
och eventuellt urin. Däremot är det nog inte särskilt
många av oss som har använt reagensen för att ana-
lysera cerebrospinalvätska.
Om man söker på fria lätta kedjor i cerebrospi-
nalvätska i Pubmed hittar man ett 70-tal artiklar
och flera av dem handlar just om analys av fria lätta
kedjor som alternativ till analys av oligoklonala band
i cerebrospinalvätska.
En intakt antikropp består av lika många lätta som
tunga kedjor. En IgG molekyl innehåller 2 lätta och
2 tunga kedjor (Figur 1.). Om IgM molekylen är i
form av en pentamer så innehåller den 5 antikroppar
Figur 1. Intakt IgG och fri lätt kedja. Den fria lätta kedjan
består av kostanta (CL) och variabla regioner (VL).
Intakt IgG molekyl
Fri lätt kappakedja
