Klinisk Biokemi i Norden · 4 2014
| 37
ten. Den till termen tillhörande NPU-koden kan
därmed användas som identifierare vid överföring
av information om laboratorieresultat mellan infor-
mationssystem.
NPU-termerna avser analysresultat, vilket inte är
detsamma som ”beställningen” (t.ex. ”urinodling”).
De anger i regel inte vilken metod som använts av
laboratoriet för att göra undersökningen, var under-
sökningen är utförd (t.ex. vid sängkanten på en vård-
avdelning eller vid ett ackrediterat laboratorium), och
anger inte egenskaper utanför patienten (t.ex. fraktion
syre i respiratorluft).
NPU-terminologin omfattar i dag områdena kli-
nisk kemi, klinisk farmakologi, klinisk immunologi
och transfusionsmedicin, klinisk mikrobiologi, mole-
kylärbiologi och genetik, reproduktion och fertilitet,
allergologi, samt toxikologi.
Användning av NPU i Sverige
I Sverige är NPU den enskilt vanligaste terminologin
inom laboratoriemedicin, utöver lokala system. Den
används av cirka 100 laboratorier inom klinisk kemi
och ett 30-tal mikrobiologilaboratorier i landet. I
övrigt används andra lokala system för olika delom-
råden. Beslutet av förvaltningen av den nationella
patientöversikten (NPÖ), att använda NPU-koder
som referenskälla för provresultat inom klinisk kemi,
har lett till att NPU-systemet har fått en bredare för-
ankring. Den främsta funktionen för NPU-termer
är vid sammankoppling av informationssystem för
att överföra eller dela laboratorieresultat. Privata
laboratorieleverantörer använder också NPU för att
enklare kunna tillhandhålla funktionella analyser
från olika laboratorier till flera olika vårdgivare i
olika landsting.
Det finns önskemål om att öka den automatiserade
återanvändningen av information inom laboratorie-
medicin, i första hand till NPÖ men också till kva-
litetsregister. För att detta ska kunna ske behövs en
enhetlig terminologi som tillgodoser de behov som
både vårdverksamheten och forskningen har. Den
nationella patientöversikten, NPÖ, gör det möjligt
för vårdpersonal att få en samlad bild av en patient,
bland annat genom att man där kan följa information
om patientens olika laboratoriesvar. En av vinsterna
som de intervjuade sett är ett minskat behov av att
upprepa vissa dyra eller för patienten besvärliga
provtagningar. Kommunerna har sett stor nytta av
att använda NPÖ för presentation av laboratoriesvar.
För att kunna visa provsvar i NPÖ förutsätts att
de som använder andra kodsystem än NPU, till
exempel lokala kodsystem, kopplar dessa till ett
urval ur NPU. Detta urval kan då visas strukturerat
i NPÖ. NPU-koderna kan alternativt hämtas från det
laboratoriemedicinska informationssystemet, från
journalsystemet eller ett insamlande datalager. De
analyser som inte finns med i NPU-urvalet visas i
löpande text. Även omNPÖ kommer att förändras så
kommer behovet av att visa nationellt sammanhållna
undersökningsresultat att kvarstå.
I dag är möjligheterna till att uppnå en enhetlig
terminologi olika inom olika laboratoriemedicinska
specialiteter. Inom exempelvis klinisk kemi är det
oftast tydligt vad man frågar efter (t.ex. ett hemo-
globinvärde). Detta kan jämföras med mikrobiologi
och patologi där det ofta handlar om en öppen fråga
och många potentiella kombinationer av svar. Exem-
pelvis mikrobiologin anses mer komplex eftersom
man där behöver känna till hur undersökningen
utförts. Inom just mikrobiologin finns ett aktuellt
behov av att kunna hantera svar på liknande sätt som
inom klinisk kemi. Därför har arbeten initierats för
att strukturerat kunna beskriva mikrobiologi genom
exempelvis NPÖ.
Internationell utblick
Socialstyrelsens bedömning är att laboratoriemedicin
är ett bland flera områden där det finns många intres-
senter och därmed en otydlighet kring vilka organi-
sationer som kan eller bör ansvara för utveckling och
kvalitetssäkring av dess terminologi och kodverk.
Generellt sett är mångfalden av terminologiska och
informatiska standarder inom området en utmaning
då det försvårar harmonisering. Otydligheten kring
ansvaret för terminologiska standarder och lokala
kodverk inom laboratoriemedicin, och hur dessa
för håller sig till varandra, finns både nationellt och
internationellt.
IFCC och IUPAC
Utvecklingen av NPU-systemet inleddes tidigt på
1960-talet i samarbete mellan International Federa-
tion of Clinical Chemistry and Laboratory Medicine
(IFCC) och International Union of Pure and Applied
Chemistry (IUPAC). Dessa organisationer är formellt
ägare till NPU-systemet och bedriver kvalitetssäkring
genom en vetenskaplig kommitté, C-NPU1. IFCC och
IUPAC har själva inte byggt upp någon förvaltning
