18 |
Klinisk Biokemi i Norden · 1 2014
Klinisk Kemi är politik också
Mattias Aldrimer
Ordförande SFKK
Klinisk Kemi är ett svårdefinierat
vetenskapsområde. Samtidigt som
allt, hela livet, kan beskrivas som
kemi, så är Klinisk Kemi mycket
mer än kemi. Inom modern Kli-
nisk Kemi behövs läkare, kemister,
biomedicinska analytiker, ingenjö-
rer, biologer, fysiker, biostatistiker,
IT-specialister, kommunikatörer, pedagoger med
flera. Och trots laboratoriernas breda kompetens
skulle vi inte klara oss utan diagnostikaindustrin och
dess innovationer.
Dessutom finns det allt mer sällan någon definitiv
gräns för vad som faller under vilken laboratoriespe-
cialitet. Många analyser och forskningsfält skulle
kunna tillhöra både klinisk kemi, mikrobiologi,
immunologi eller patologi.
Med detta i huvudet har IFCC (Internationella
Federationen för Klinisk Kemi) föreslagit att man
ska ändra i sina stadgar och öppna upp så att alla
föreningar, organisationer och företag som så önskar
skall kunna bli medlemmar i IFCC. I nuläget är det ju
bara en organisation per land som får vara fullvärdig
medlem med rösträtt.
Men vad innebär det egentligen att öppna upp
IFCC för fler organisationer än de nationella fören-
ingarna? Finns det några nackdelar eller risker?
Från europeiskt håll har man varit mycket tveksam
till den föreslagna organisationsförändringen. EFLM
(Europeiska Federationen för Klinisk Kemi och Labo-
ratoriemedicin) ser många oönskade effekter av ett
öppnare medlemskap i IFCC. EFLM och de flesta
av dess medlemmar önskar snarare förändra IFCC
så att det blir mer regionalt förankrat, ge mer makt
åt regionala organ och skapa en förankringsstruktur
på regional nivå. Som det är idag har EFLM och dess
motsvarigheter i t ex Asien och Latinamerika ingen
direkt eller självklar representation i IFCCs styrelse.
Rent teoretiskt skulle IFCCs styrelse kunna bestå av
enbart européer.
EFLM och många av de europeiska nationella orga-
nisationerna ser det också som ett stort frågetecken
hur det ska bli med rösträtten om vissa länder repre-
senteras av flera organisationer. Och vad händer med
det vetenskapliga oberoendet om professionen och
industrin ska ingå i samma organisation?
För att förhindra den föreslagna stadgeföränd-
ringen pågår en intensiv lobbyingverksamhet inför
IFCC-mötet i Istanbul. EFLM lobbar dels för att
medlemmarna ska välja en IFCC-styrelse som vill
behålla nuvarande medlemsstruktur och dels för att
IFCCs styrelse skall ha regional representation, dvs en
helt annan stadgeändring än den av IFCC föreslagna.
Styrelsen för Svensk Förening för Klinisk Kemi
har beslutat att följa den europeiska linjen i omröst-
ningen. Vi samarbetar gärna med industrin och
har gärna ett gemensamt internationellt forum,
men vi vill ha ett IFCC som styrs av sina nationella
föreningar.
Foto: Henrik Alfthan.
