Klinisk Biokemi i Norden · 1 2014
| 17
Utskicket 2011 visade liknande bild som föregå-
ende år. I detta utskick uppvisade den immunologiska
kvantifieringen ett CV på 10 % medan kvantifi-
eringen av M-komponent uppvisade ett CV på 20 %.
Sammanfattningsvis kan man konstatera att vi
är bra på att identifiera M-komponenten och ange
vilken klass den tillhör. Vi har också en ganska god
överensstämmelse mellan de deltagande laborato-
rierna när det gäller immunologisk kvantitering av
immunglobulinnivån, men vi har klart högre CV för
uppskattning av M-komponentens storlek. Det finns
sannolikt flera bidragande orsaker till detta. Några av
laboratorierna anger att de ej drar bort bakgrunds-
gamma vilket borde leda till högre värden. En vik-
Figur 2.
Kvantifiering av
M-komponentens storlek.
Laboratorerna är uppdelade efter
landstillhörighet.
tigare orsak är troligen om man antingen använder
sig av kvantitativa immunologisk bestämning eller
bedömning av agaroselektrofores/kapillärelektrofores
för beräkning av M-komponentens storlek.
Det kan vara värt att diskutera om det är bra riktig-
het eller god precision som är viktigast vid bestäm-
ning av M-komponentens storlek. Resultaten från
våra utskick visar att immunologisk kvantitering
har bättre precision än vad andra metoder har för
att uppskatta storleken. Kanske skulle kvantitativa
värden i kombination med gemensamma rutiner för
uppskattning av bakgrundsgamma också leda till
bättre riktighet av de immunologiska M-komponent-
kvantiteringarna? Men vilken metod som ger bäst
riktighet återstår att avgöra.
Foto: Henrik Alfthan.
