![]()
34
| 3 | 2008
Klinisk Biokemi i Norden
Indunstning av prover i samband med analys är något
som vi inte diskuterar så ofta även om vi är medvetna
om att resultaten kan påverkas av dunstning. Hur
mycket påverkan på analysresultaten som dunstningen
ger upphov på beror på bland annat om röret är öppet
eller tillslutet, vätskeytans storlek, provmängd, tempe-
ratur och tid. Oftast har vi relativt stora provvolymer
i förhållande till vätskeytans storlek (höga smala rör)
och korta analystider. Det är dock inte ovanligt att vi
även får prover med små provvolymer, inte minst då
proverna tagits på barn.
Vi var nyligen inblandade i analysen av det nya
internationella referensmaterialet som skall ersätta
CRM 470 materialet som håller på att ta slut. Under en
förstudie analyserade vi flera av proteinerna på ProSpec
instrumentet för att se om det praktiskt gick genomföra
studien enligt plan. Med tanke på att referensmaterial
är begränsade ville man minimera provmängderna
samtidigt så skulle man analysera materialet i ett flertal
olika spädningar. Det innebar att vi hade 200 µL per
rör som skulle analyseras. För att minimera CV skulle
analyserna utföras på bara ett instrument. Med flera
analyter, flera spädningar per rör och allt detta skulle
analyseras i triplikat så beräknades analystiden för hela
analysserien till närmare 6 timmar.
Då proverna i instrumentet är utan kork och prover-
na står i rumstemperatur kan man befara viss påverkan
av dunstning. Förvaring av prover utan kork och i
rumstemperatur under kortare perioder är ju ofta en
realitet i vår vardagen då proverna står och väntar på
att bli analyserade/reanalyserade. Detta är givetvis inte
önskvärt om resultaten skulle användas för att åsätta
värden på ett referensmaterial, men inte heller då vi
analyserar prover från patienter.
Vi använde oss av de inhängsrör avsedda för små
provvolymer som finns tillgängliga till instrumentet
för att minimera vätskeytan. Vi valde också att ana-
lysera hela analysserien i en följd och upprepa detta
ytterligare två gånger för att kunna kontrollera eventu-
ella dunstningseffekter. Det innebär att det var ca 1,5-2
Fallrapport:
Dunstning av prover i samband med analys
Anders Larsson och Mats Flodin
Klinisk Kemi och Farmakologi, Akademiska Sjukhuset, Uppsala
timmar mellan första och andra analysomgången och
ca 3-4 timmar mellan första och sista analysomgången.
(Kör man proverna i triplikat på en gång så blir ana-
lystiden lika lång och dunstningen i de sista rören lika
stor men det är svårare att bedöma eventuell påverkan
av dunstning.)
Vi har valt att illustrera effekterna med albumin
(se figur). Koncentrationsökningen av albumin mel-
lan första och andra analysomgången var i medeltal
4% medan koncentrationsökningen mellan första och
sista analysomgången var i medeltal 11%. Den större
påverkan mellan omgång två och tre skulle kunna
bero på att man då hade mindre volymer i kopparna
då en del av provmaterialet användes vid varje prov-
tillfälle. Likande effekter som för albumin sågs även
för α
1
-antitrypsin, CRP, haptoglobin, IgA, IgG, IgM
och orosomukoid. Skillnaderna för dessa analyser
varierade mellan 3 och 7% mellan första och andra
analysomgången och mellan 10 och 15% mellan första
och sista analysomgången.
De här exemplen visar att dunstning i samband med
analys av små provvolymer är något som man bör
beakta. (I den slutliga studiedesignen användes större
provvolymer och tiden i instrumentet minimerades
genom att bara ett mindre antal prover analyserades
i taget medan övriga rör var försedda med kork fram
tills analystillfället.)
