![]()
26
| 4 | 2004
Klinisk Biokemi i Norden
posters skickats in vilket speglar dynamiken och
ambitionen hos våra kollegor. Genom att BALM
omfattar laboratoriemedicin blir ämnesvalet bredare
än vi är vana vid i Norden och så har t ex mikrobio-
logi och genetik givna platser i programmet.
Laboratorierna i baltländerna har utvecklats explo-
sionsartat i takt med den allmänna utvecklingen i
länderna. Från en sovetisk standard motsvarande
vår på 30- och 40-talen finns nu modern utrustning,
provtagning med modern teknik, LIS och upprusta-
de lokaler på de flesta större sjukhus. Ackreditering
har nått långt, främst kanske i Lettland där alla
primärvårdsenheter är inlemmade i ett kvalitets-
system med adekvat dokumentation. Detta arbete
har främst utförts av en enda person, dr. Silvija
Zaharane, som dessvärre nu lämnat specialiteten för
andra uppgifter. I första hand använder man EN/ISO
15189 liksom i de flesta länder där SWEDAC:s kon-
serverande ideologi inte varit märkbar.
Naturligtvis lider sjukvården i baltländerna, som all
sjukvård, av bristande resurser. Liksom i Norden har
administratörer och utredare ett gott öga till labo-
ratorierna och där liksom här är det en kamp att få
del av kakan. I kvalitetsarbetet har vi haft som en
utgångspunkt för våra ansträngningar att åtminstone
se till att IQC började användas rationellt. Bristen på
kontrollmaterial var – och är – stor och kostnaderna
belastande. Det fanns ingen tradition att registrera
kontrollresultat som dessutom utförs sporadiskt dels
i brist på kontrollmaterial dels för att spara reagens.
Det var därför en utmaning att på några ställen intro-
ducera datorer och skapa en enkel mjukvara för att ta
hand om registreringen. För att minska reagenskost-
nader introducerade vi tekniken att upprepa mätning
av ett patientprov vid ett senare tillfälle och kräva att
resultaten ligger inom vissa gränser. Styrkan i denna
ansats ligger inte i statistiken utan i att etablera rutiner
och jag tror att det var just vad vi uppnådde.
EQA infördes genom Labquality’s subventionerade
ansträngningar, men det är tveksamt om detta är en
kostnadseffektiv åtgärd ens i utvecklingsskedet. Det
kommer ju också en dag när kalaset måste finansie-
ras av laboratorierna själva!
Inom ramen för Clinical Chemistry Lookout har
vi skapat en ’mailinglista’ på samma sätt som
Diskussionsforum. Den kallas Baltic och har drygt
150 deltagare.
Utvecklingen av samhällets funktioner har också
gått oerhört snabbt och det är min förhoppning att
BALM och NFKK skall kunna närma sig varandra
och öka det professionella utbytet. Forskningen
inom vissa områden är väl så avancerad som i
Norden och rutinsjukvården kanske mer ’evidens-
baserad’, modern och optimerad av de begränsade
resurserna. Sjukvård och laboratoriemedicin borde
ha en given plats i det Östersjöforum av tio länder
som nyligen skapats på politisk nivå.
I samband med Åke Holmgårds intresse för
Ryssland och S:t Petersburg i synnerhet har jag
drivit en rad projekt tillsammans med Pavlov State
Medical University (professor Vladimir Emanuel
och Dozent Lina Khorovskaya) för att öka kva-
litetsmedvetenheten på laboratorierna. Med stöd
från Östeuropakommitteen, norska Barents hav
fonden och Stiftelsen Clinical Chemistry Lookout
har vi fört över ett antal datorer till laboratorier
i S:t Petersburg och Murmansk – ett äventyr i sig
– samt installerat lämplig mjukvara för IQC och
interlaborativa jämförelser. Vi har också arrangerat
flera kurser i statistik och kvalitetsarbete och börjat
introducera kvalitetssystem i ISO-anda. Ryktet har
nått mig att Moskva, med våra gamla vänner Vadim
Menchikov och Vladimir Malachov i spetsen, har
börjat – i rysk stil – att skriva ett centralt dokument
om tillämpligheten av EN/ISO 15189 inom labora-
toriemedicin i Ryssland. Vad som kan komma ut av
det vågar jag inte ens sia om.
Vid varje besök – och det har varit mellan fyra
och fem gånger per år – har vi ordnat föreläs-
ningar i allsköns ämnen med laboratoriemedicinsk
anknytning. I huvudsak har jag löpt igenom före-
läsningsprogrammet för svenska medicinstudenter.
Min erfarenhet är att kollegorna är utomordentligt
duktiga i fysikalisk diagnostik. Det räcker långt
men hungern efter alternativ är stor och tacksam
att försöka mätta och kliniker kanske mer än labo-
ratoriepersonal kommer till dessa föreläsningsserier.
Språkproblemen är emellertid stora och även många
års studier i ryska räcker dåligt för att ge en föreläs-
ning på ryska. Föreläsningar och diskussioner måste
därför i regel tolkas åt båda håll. Vi har också satsat
