![]()
| 3 | 2004
Klinisk Biokemi i Norden
27
på att ge nyckelpersoner med intresse språkkurser
och mitt intryck är att yngre kollegor i regel förstår
engelska men ogärna använder det i tal men det
finns ju kända – och uppskattade – medel att lossa
tröga tungors bojor!
Projekten har också tillåtit att vi tagit med många
medarbetare till kongresser och laboratorier i Europa
och USA, bl.a. har vi nu fyra Galwas stipendiater i
Ryssland och Baltländerna. Dessa stipendier är
mycket värdefulla eftersom de under en period av
fem år ger vederbörande ett fullt medlemskap i
AACC. Modern litteratur är en bristvara på labo-
ratorierna och biblioteken är allmänt undermåliga
eller icke existerande och därför är Galwas stipen-
dierna med tillhörande prenumeration på Clinical
Chemistry en inkörsport till vetenskaplig litteratur
för många. Under de senare åren har vi också
lyckats få resestipendier för flera ryska kollegor till
AACC:s och IFCC:S kongresser.
De projekt som genomförts har varit modeller för
att visa hur man kan harmonisera mätresultat mel-
lan laboratorier med relativt enkel och kostnadsef-
fektiv ’split-sample’ teknik. Vi arbetade t ex med
Pavlov State Medical University laboratoriet som
’mentor’ och harmoniserade ett antal primärvårds-
laboratorier i S:t Petersburg. Det fick stort gensvar
och när de preliminära resultaten blev klara fick vi
objektiva argument för åtgärder allt från att byta
ut repade och spruckna kyvetter eller felaktiga eller
utgångna reagens till inköp av nya instrument och
utbildning av personalen. Den traditionella externa
kvalitetskontrollen hade inte påvisat några brister i
laboratoriernas resultat.
Vår uppgift och ambition har naturligtvis inte varit
att bedriva sjukvård i Ryssland men att visa att
man med relativ små medel kan komma långt. Det
tilltalar ryssens kynne, mästare på improvisationer
som de blivit under sovjettidens nöd- och bristår.
Tyvärr upplever man emellertid inte så sällan att
korruption och revirstrider omöjliggör rationellt
handlande.
Homo sovjeticus
utrotas inte med en
generation och en utrotning förutsätter att det finns
rimliga sätt att tjäna sitt levebröd på hederlig väg.
Löneläget för alla kategorier på laboratorierna är
mycket lågt och få om ens någon kan klara sig på
ett enda arbete.
Jag har också haft förmånen att få föreläsa på de
allryska kongresserna i Moskva. Teman har vanligen
varit att presentera moderna diagnostiska strategier
inom laboratoriemedicin och diskutera kvalitetsar-
bete. Fördelen med dessa framträdanden har varit
att dessa kongresser samlar deltagare från alla delar
av Ryssland vilka eljest kan vara svåra att nå.
Jag arbetar nu tillsammans med Moskva med målet
att införa krav på CE-märkning av reagens och
instrument inom sjukvården vilket skulle kunna
ställa kvalitetskrav på den inhemska industrin och
minska beroendet av utlandet men också eliminera
många av de utländska minde seriösa aktörer och
lycksökare, som opererar på den ryska marknaden.
Allt detta sammantaget har under det senaste
decenniet givit mig mycken glädje, stimulans och
många svåra utmaningar som den vardagliga verk-
samheten i svensk sjukvård inte kunnat bjuda.
Något som i rikt mått uppväger uppoffringar i
form av semesterdagar, kostnader och stundom rent
fysiska umbäranden i mörker, smuts och kyla. Hos
de flesta baltiska och ryska kollegor finner man
en översvallande värme och gästfrihet och jag har
fått många personliga vänner och bekanta mellan
den 71:a och 56:e breddgraden och från Östersjön
till långt bort i Sibirien! Jag är förmäten nog att
också tro att vi med mycket små ekonomiska medel
nått långt i att visa hur modern laboratoriemedicin
fungerar under parollen ’hjälp till självhjälp’, kun-
skapsöverföring och genom att skapa och visa upp
inhemska modeller.
