![]()
18
| 4 | 2003
Klinisk Biokemi i Norden
trombingeneration. Fondaparinux har en molekylvikt
på 1728 Da och ges subkutant. Efter injektion erhålls
en antikoagulerande effekt inom 30 minuter och
maximala plasmakoncentrationen ses cirka 2 timmar
efter tillförsel. Studier talar för en låg inter-individuell
variation vilket sannolikt beror på att det i motsats till
heparin och LMWH är ett homogent preparat med en
enda molekylvikt. Preparatet elimineras via njurarna
och har en halveringstid på 17 timmar hos njurfriska
individer. Den relativt långa halveringstiden gör att det
räcker med att tillföra preparatet en gång per dygn.
Då elimineringen sker via njurarna riskerar patienter
med nedsatt njurfunktion att få högre plasmakoncen-
trationer och därmed ökar blödningsrisken. Detta har
medfört att EMEA även godkänt att ge fondaparinux
i reducerad dos (1,5 mg dagligen) vid svår njurinsuf-
ficiens (= kreatininclearance 20 - 30 ml/min). I och med
detta kan ett större antal patienter ges effektiv profylax
mot venös tromboembolism (VTE) via fondaparinux.
Detta kan öka behovet av beredskap för monitore-
ring i motsats till dagens kliniska användning av
fondaparinux, där man ej mäter faktor Xa hämningen.
Behov av dylik monitorering föreligger redan i vissa fall
vid användning av LMWH.
Fondaparinux binder sig selektivt till antitrombin
och härigenom potentierar antitrombinets bindning
till FXa. På så sätt hämmas koagulationskaskaden
och trombingeneration. Teoretiskt är detta intressant
då mängden aktiverad faktor ökar med varje steg i ett
kaskadsystem. Det borde därför vara lättare att hämma
tidiga steg i koagulationsprocessen. I motsats till flera
andra koagulationsfaktorer så ingår faktor Xa enbart i
koagulationsaktiveringen och ej i koagulationshämnin-
gen. Fondaparinux påverkar även den primära hemo-
Nya koagulationshämmande läkemedel - Fondaparinux
(Arixtra®)
Anders Larsson¹ och Mats Eriksson²
Akademiska Laboratoriet, Uppsala¹ och Sanofi-Synthelabo, Bromma², Sverige
Venösa och arteriella tromboser (t.ex. stroke och
hjärtinfarkt) är vanligt förekommande sjukdomar i
Norden. Idag behandlas stora patientgrupper med anti-
koagulantia och de vanligaste läkemedlen är warfarin,
heparin och LMWH (low molecular weight heparin)
(t.ex. Fragmin) men vi ser även en viss användning
av trombinhämmare. Även användningen av trombo-
cythämmare är utbredd, främst använder man sig av
acetylsalicylsyra med även clopidogrel (Plavix®) och
abciximab (Reopro®) ges idag till stora patientgrupper.
Behandlingarna medför en omfattande analysverksam-
het på våra laboratorier, främst i form av analyser av
PK och APT-tider. Utveckling inom antikoagulantia går
snabbt framåt och flera nya läkemedel har introduce-
rats under de senaste åren. Vi vill presentera några av
dessa läkemedel då de kan ha betydelse för laborato-
riernas framtida analyssortiment och för blodcentrals-
verksamheterna. Det kan gälla både monitorering av
läkemedelsdosering och blödningsproblem på grund av
eller i samband med behandlingen. Antalet patienter
som behandlas med antikoagulantia ökar stadigt och
utvecklingen av nya preparat med mindre blödnings-
komplikationer kommer att medföra att det blir fler
och längre behandlingar. Vi kan även förvänta oss att
antikoagulanta kan komma att spela en allt större roll
inom den terapeutiska arsenalen genom att indikatio-
nerna vidgas samt att vi även kommer att se ett tillskott
av nya farmaka.
Ett av dessa nya läkemedel är fondaparinux
(Arixtra®, Sanofi-Synthelabo). Normaldosering är 2,5
mg dagligen. Fondaparinux är en syntetisk sulfaterad
pentasackarid som binds selektivt till antitrombin och
härigenom potentierar antitrombinets bindning till
FXa. På så sätt hämmas koagulationskaskaden och
Fig 1. Molekylbild av Fondaparinux
