![]()
30
| 1 | 2003
Klinisk Biokemi i Norden
En del personer har uppfattat att jag som med-
författare till denna artikel rekommenderar kreati-
ninrelaterat urinalbumin före andra former av uri-
nalbumin analyser. Jag vill därför förtydliga mig:
Jag anser att det idag är för tidigt för att slutgilt-
igt bestämma sig för vilken metod som är den ulti-
mata. Syftet med artikeln är som rubriken säger att
presentera ett nationellt referensintervall för kreati-
ninrelaterade urinproteiner. Man hade i Lund tagit
fram ett väl underbyggt referensintervall och det
skulle underlätta för andra användare om vi kunde
enas om ett gemensamt referensintervall i landet.
Inte minst då antalet analyser ökar.
Idag använder man sig av många olika sätt att
mäta albuminuri: mg albumin/dygn, mg albumin i
nattsamling, mg/L i stickprov, mg/min och kreare-
laterat urinalbumin. Av dessa är det mg/dygn som
är referensmetod, men metoden är mycket opraktisk
för patienten. Vi måste därför använda oss av alter-
nativ som är enklare att hantera. I primärvården i
Landstinget Uppsala Län rekommenderar vi för när-
varande två metoder för patientnära bruk: krearela-
terat urinalbumin (DCA2000) och koncentrationsbe-
stämning (Hemocue). Båda metoderna uppfyller
våra kvalitetskrav. Vilken av metoderna som sedan
är mest lämpad i en viss situation måste bestämmas
tillsammans med användaren.
Mvh,
Anders Larsson
P.S. Målet med en urinalbumin analys är att man
med hjälp av analysresultatet på ett kostnadseffek-
tivt sätt kan förhindra framtida njurskador hos pati-
enten. Sådana undersökningar finns inte idag och
kommer att ta flera år innan vi vet svaret på vilken
urinalbumin metod som är den bästa. Till dess kom-
mer vi sannolikt ha flera urinalbumin metoder i
Sverige beroende på vilken metod som vi lokalt
bedömer som mest lämpad.
Angående artikeln i Klinisk Kemi i Norden om Svenska
nationella referensintervall för kreatininrelaterade urinproteiner
