En viktig uppgift för laboratoriet är att infor–
mera patientvårdande läkare om begränsningarna
i våra analytiska metoder, exempelvis från inter–
ferens, och klargöra hur misstänkt interferens i
enskilda patientfall kan utredas. Basal undervis–
ning i dessa frågor bör ges under läkamas grund–
utbildning.
Hur hanteras informationen
om analytisk interferens?
Som nämnts ovan finns risk för att informationen
om interferens vid TSH-mätningen med den vid
primärsjukhuset använda metoden inte blir till–
gänglig vid patientens uppföljning, med risk för
felbehandling och/eller att recidiv inte upptäcks.
Analytisk interferens kan dokumenteras på skilda
sätt, som
• anmärkning i laboratoriedatabasen när patient–
ens mätvärden presenteras, antingen av thyre–
oideahormonrelaterade mätningar eller vid
generell datapresentation
• i journalen som en generell anmärkning eller i
daganteckningsform, beroende uppläggningen
av patientjournalsystemet
Är klinisk kemi en del av sjukvården?
Frågan om behovet av kvalitetssäkrad medicinsk
ledning av kliniskt kemiska laboratorier har på
senare år blivit allt mer aktuell. Mot bakgrunden
av det aktuella fallet kan man diskutera vilket
som är mest allvarligt
• att erhålla falskt normala/falskt höga TSH–
värden
• att, av laboratorierna som deltager i den natio–
nella kvalitetssäkringen, många som använde
metoder känsliga för TSH-interferens inte
reagerat på de avvikande fynden i ett konsult–
fall som detta.
Vi menar att vi i utredningen av detta patientfall
ser ytterligare stöd för uppfattningen
(l)
att det
kliniskt kemiska laboratoriet bör betraktas som en
integrerad del av sjukvården och inte en från den
övriga sjukvården fristående, separat enhet.
slutsatser
Trots att interferens från exempelvis heterofila
antikroppar vid immunkemiska mätningar är
välkänd sedan länge finns det fortfarande metoder
på marknaden, även för TSH-mätning, där risken
för interferens
är
en realitet.
KliniskKjemi
i
Norden l ,2000
Det kliniskt kemiska laboratoriet måste ha en
organisation som i största möjliga utsträckning
kan upptäcka och åtgärda problem av det slag vi
här diskuterar. Det är viktigt att laboratoriet i stör–
sta möjliga utsträckning väljer metoder som
visats vara pålitliga ochkommer från erkänt pålit–
liga reagensleverantörer (20). Det kan också vara
av värde att följa de åtgärder som vidtas mot före–
tag inom diagnoslikaindustrin av tillsynsmyndig–
heter som Food andDrugAdministration (FDA) i
USA (21, 22).
Att tänka på
• Enstaka patienter har i blodet substanser som
kan interfereramed immunkemiskamätningar.
• Skilda immunkemiska mätmetoder för en och
samma komponent kan förete skillnader i käns–
lighet för sådan analytisk interferens.
Skilda diagnoslikaföretag företer skillnader i
förmåga att producera diagnostiska reagens–
satser med hämmare av vanligen förekom–
mande analytiska interferenter, och att kvali–
tetssäkra sina reagenser. Insikter hos laboratori–
ets företrädare i dessa frågor är viktig för
patientsäkerheten.
• Förståelse hos laboratoriernas företrädare för de
medicinska konsekvenserna av felaktiga mät–
värden är viktig, liksom lyhördhet för patient–
vårdande läkares synpunkter på diagnostiskt
oklara fall.
• Organisationen av kliniskt kemiska laboratorier
bör tillförsäkra att patientrelaterad analytisk
interferens så långt det är möjligt upptäcks,
åtgärdas och dokumenteras.
• Betydelsen av god kommunikation mellan
klinik och laboratorium kan inte nog betonas.
Il
