Fördröjd diagnos.
Patienten hade visserligen
haft sina symptom en längre tid, möjligen upp
till l år, men fyndet av påtagligt höga värden för
fritt T4 hos en ung patient gjorde det angeläget
att snarastmöjligt få klarhet rörande diagnos och
lämplig behandling. Behandlingen blev emeller–
tid fördröjd på grund av de diagnostiska oklar-
heterna.
Ökad oro.
Graves' sjukdom är visserligen en
sjukdom som i de allra flesta fall kan behandlas
effektivt. I enstaka fall är konsekvenserna av
sjukdomen emellertid mycket svåra. Symptom
och tecken kan uppkomma från flera skilda
organsystem, men neuropsykiatriska symptom
och beteendestörningar (4), samt kardiavaskulära
manifestationer (5), är kanske mest allvarliga.
Många patienter är mycket starkt påverkade av
sin sjukdom, än mer i ett fall som detta där dia–
gnosen blir fördröjd på grund av misstanken om
en potentiellt allvarligare sjukdom.
Ökade kostnader.
Tillgång till en säker metod
för TSH-bestämning hade gjort att patientens
diagnos kunnat klarläggas omgående sedan pati–
enten sökt sinprimärvårdsläkare. Remiss till regi–
onsjukhuset ledde till ökade kostnader för patient
och samhälle.
Behov av observans rörande TSH-mätning vid
uppföljningen.
På grund av interferens är uppen–
barligen den använda TSH-metoden inte använd–
bar för mätning av prover från denna patient,
såvida inte tillsats görs av exempelvis immunglo–
buliner från djur för att hämma interferensen.
Alternativt bör proverna skickas tilllaboratorium
med bättre metodologi.
TSH i serum som enda förstahandsanalys vid
misstanke på thyreoideafunktionsrubbning
Fallet aktualiserar risken att enbart använda
TSH-mätning som förstahandsanalys vid förmo–
dad thyreoidearubbning om laboratoriet använd–
er en metod som är känslig för interferens från
heterofila antikroppar. Det kan i detta samman–
hang nämnas att vi tidigare skickat ett prov från
en euthyreoid patient med TSH-koncentration
omkring 2 mU/L, som (för oss) var känd för att
ha höga koncentrationer av heterofila antikrop–
par [patient 9645 (6)]. En metod från samma
reagensleverantör som i det aktuella fallet gav
också då falskt högt TSH-värde (omkring 50
mU/L).
10
TSH i serum: flertalet metoder är pålitliga
Erfarenheterna från undersökningarna av utred–
ningsfall inom EQUALIS är att mätningen av TSH
har hög tillförlitlighet med de metoder som diag–
nostikaindistrin erbjuder, med ovannämnda undan–
tag. Den enda interferens som vi känner till regel–
mässigt kan förväntas ge svårvärderade resultat är
antikroppar mot TSH. Ett sådant utredningsfall
[patient 9738 (7], hade denmest uttalade graden av
interferens som hittills är känd, bedömt från littera–
turen. Det enklaste sättet att avslöja dessa fall torde
vara mätning av antikroppar mot TSH-receptom
med kompetitiv immunkemisk metod, då erhållet
mätvärde blir långt under nollkalibratorn.
Med tillgång till säkra metoder för TSH–
mätning kan vi också säkrare än tidigare klar–
lägga komplexiteten av TSH-insöndringens
reglering i hälsa och sjukdom, viktig att känna
till vid utredningen av misstänkt thyreoidea–
funktionsrubbning (8).
TSH-bestärnningen är alltså som regel den bland
thyreoideaanalyserna som mest sällan störs av
interferens. Metoderna för T4 (fritt) och T3 (fritt)
ger betydligt oftare felaktiga värden på grund av
interferens. En av orsakernakan varadenhögapre–
valensen av thyreoideasjukdomar. Sådana sjuk–
domar, ofta av autoimmun natur, förefaller ofta ge
upphov till antikroppar mot thyreoglobulin och
dess nedbrytningsprodukter, vilka kan interferera
medmätningarna av fria thyreoideahormoner (och
ibland även av totala hormoner).
Interferens vid immunkemiskamätningar
Interferens från heterofila antikroppar vid
immunkemiska mätningar är känd sedan länge
(9). Anders Carlströms grupp vid Danderyds
sjukhus visade tidigt effekten på en kompetitiv
metod för TSH-mätning (lO). Boscatos ochmed–
arbetares arbeten är klassiker inom detta område
(11, 12). Tumörmarkörer som ?-fetoprotein (13)
och hCG (14) har kanske ådragit sig särskilt
intresse mot bakgrunden av de ibland drastiska
felbehandlingar som varit följden av de felaktiga
mätvärdena. För mer ovanliga analyser, sommät–
ning av erytropoietin (15), har ibland denmetodo–
logiska utvecklingen inte kommit så långt som för
mätningarna av TSH och parathormon. Att
problemet fortfarande är aktuellt visas också av
artiklar och korrespondens i Clinical Chemistry
under förra året (16-19).
KliniskKjemi
i
Norden l , 2000
